Även språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand drar sig tillbaka, helt enligt partiets cirkulationsprincip, men de blir kvar på tunga uppdrag i riksdagen.
Så det var tack- och avskedsföreställning i kammaren, presenter och vänliga ord, blommor och leenden. Inte alls som det brukar vara.
I valet 2010 noterades S för det sämsta valresultatet sedan 1914. Miljöpartiet fick starkare stöd än vid något tidigare riksdagsval. Så sortierna skiljer sig åt. Socialdemokraterna är förlorare och Miljöpartiet vinnare.
Efter Mona Sahlins besked att hon avgår så har oppositionspolitiken förlamats. Det finns ingen som har mandat att leda oppositionen och många som är inblandade ägnar sig åt att positionera sig inför valet av ny partiledning. De dystra opinionssiffrorna är till en del ett resultat av denna förlamning och förlamningen är samtidigt till en del en konsekvens av motgångarna.
Men för Miljöpartiet är det härliga tider. De gröna är det tredje största riksdagspartiet och har en stark politisk position. När de två inarbetade språkrören ska ersättas kan vindarna dock vända snabbt. Om MP söker sig mot mitten, vilket en del språkrörskandidater förordar, kan det leda till väljarflykt.
I avskedsdebatten fick Mona Sahlin höra många värmande ord, främst för insatserna då det gäller flyktingpolitiken och HBT-personer. Enda gången frosten lägrade sig över talarstolarna var då högerextremisten Jimmie Åkesson (SD) passade på att driva sin mot flyktingar oförsonliga linje. Men som vanligt var Sahlin bra att hantera SD-politikern. Det är ingen djärv gissning att Sahlin även i framtiden blir en frontfigur i den antirasistiska kampen.
I sitt anförande tog Sahlin upp blockpolitiken. Hon menade att det krävs blocköverskridande uppgörelser, inte minst för att begränsa Sverigedemokraternas inflytande. Men om de rödgröna och regeringspartierna samlas kring en politik i väsentliga frågor, då kan risken öka för att SD kan spinna vidare på temat att hela etablissemanget bekämpar de modiga sanningssägarna. Om politiken blir mer gråmelerad kan Åkesson bli den stora vinnaren. Och blockpolitiken är ju ett resultat av sakpolitiska motsättningar, att man har skilda drömmar om hur samhället ska byggas. I en levande demokrati krävs att det finns tydliga alternativ och klara skiljelinjer. En allmän samling vid pumpen i mitten medför stora faror.
I stället är det läge att formulera en kraftfull oppositionspolitik och ta fighten med de förenade högerpartierna i regeringen och extremisterna i SD. Sahlins suckar över den bedrövliga blockpolitiken kan också ses som ytterligare ett tecken på Socialdemokraternas påtagliga brist på självförtroende.