Så himla kul blev det inte
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt är pressad och den kontrollerade ytan spricker när envetna journalister vill ha svar på sina frågor. Då läxar han upp dem för att fara med osanning och anklagar dem för att göra beställningsjobb åt Socialdemokraterna.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin tappar behärskningen och rusar ut ur riksdagens plenisal när han tycker att moståndarna är taskiga. Finansminister Anders Borg blir irriterad och föga trovärdig när han, som vill jämföras med Gunnar Sträng, ska försvara en underskottsbudget som lånar till nya skattesänkningar för att det skapar jobb. Det skulle Sträng aldrig ha gjort.
I och för sig finns det en sanning i att det skapas nya jobb. Närmare tusen jobbcoachföretag har på kort tid uppstått för att hjälpa Arbetsförmedlingen att hitta sysselsättning åt allt fler arbetslösa och i Arvidsjaur nyanställer Arbetsförmedlingens kundtjänst 22 personer för att jobba med dem som inte har något jobb. Orsaken till högkonjunkturen kunde ha varit bättre.
"Det ska bli så roligt att regera", kvittrade centerledaren Maud Olofsson och skrattade stort i SVT:s partiledarintervju efter valsegern 2006. Maud Olofsson skrattar inte ofta nu.
Och det finns inte mycket att skratta åt. Jobbpolitiken har havererat och utanförskapet ökar. Femtiotusen sjukskrivna utförsäkras i regeringens ättestupa. De hyfsar siffrorna i sjukskrivningsstatistiken, en tid, men tynger kommunernas lista över socialbidragstagare och arbetsförmedlingens register över arbetssökande.
Långtidsarbetslösheten har nästan fördubblats på ett år. Ungefär 125 000 personer går långtidsarbetslösa. Det är 57 000 fler än för ett år sedan. En ökning motsvarande hela befolkningen i Piteå, Älvsbyn,
Arvidsjaur och Arjeplog.
Nej, det finns inte mycket att skratta åt. Finanskris, skenande bopriser, klimatavtal som går åt pipsvängen, arbetslöshet som närmar sig 30-talsnivå, vandaliserade trygghetsförsäkringar för sjuka och arbetslösa, och på detta svininfluensa, närbesläktad med spanska sjukan, och brist på vaccin. Sverige har ångest.
Sverige hade en vaccinfabrik på gång när regeringen Reinfeldt tillträdde. Fabriken skulle göra Sverige och övriga nordiska länder självförsörjande på vaccin. En grundplåt på 200 miljoner kronor var avsatt. Miljonerna försvann och fabriksplanerna med dem när Alliansen tog över. Ett led i "avsossifieringen". Inget unket sovjetstatstänkande. Här skulle sunda marknadskrafter verka.
En gång ägde svenska staten ett eget fint läkemedelsföretag, Pharmacia, med 7 000 anställda, varav 1 700 forskare. Pharmacia såldes ut 1994, bolaget var då större än Astra på forskning och utveckling.
Med ett statligt läkemedelsbolag hade en klok regering och riksdag kunnat verka för att nya livräddande vacciner och antibiotika utvecklats. Förhoppningsvis har regeringen Reinfeldt kommit till insikt om det. Det räcker inte med beredskap för att rädda banker i kris. Det finns andra, för medborgarna farliga, farsoter att med skattemedel bekämpa.