Det är en siffra som ger flyktingkrisen proportioner. De 28 EU-länderna har omkring 500 miljoner invånare.
Därför borde det inte vara en övermäktig uppgift för detta gigantiska område att ta emot 600 000 asylsökande, som var siffran på nyanlända under 2014.
Det handlar i praktiken om drygt en person per tusen invånare.
Men det förutsätter att samtliga EU-länder tar ett solidariskt ansvar, vilket alla inte gör i dag.
Det är även bakgrunden till att statsminister Stefan Löfven under tisdagen åkte till Berlin för att träffa Tysklands Angela Merkel och dessutom hade överläggningar med Österrikes Werner Faymann i Stockholm.
Med sig i bagaget hade den svenske regeringschefen ett tiopunktsprogram. Bland annat vill han att EU ska inrätta en permanent och tvingande omfördelningsmekanism vid katastrofer, att EU:s asyl- och gränsmyndigheter ska förstärkas och att EU-kommissionen föreslår fler lagliga vägar till EU.
Det är välkomna initiativ. Det behövs en reformering av EU:s flyktingpolitik och en bättre solidarisk uppställning.
Fler EU-länder måste ta ett större ansvar än vad de gör i dag. Det räcker inte med att Sverige och Tyskland erbjuder en fristad åt dem som flyr undan krig, terror och förtryck.
Men samma sak gäller även på hemmaplan. Vissa kommuner – exempelvis Södertälje, Malmö och Lessebo – har under lång tid visat stor solidaritet. Andra kommuner som Skurup, Lekeberg, Öckerö och Täby har däremot gjort små insatser.
Det är även motivet till att regeringen förbereder ett lagförslag om att avskaffa det kommunala vetot i flyktingpolitiken.
Alla kommuner måste dela på ansvaret, som statsministern helt riktigt påpekar.
Under onsdagen blir det även partiledaröverläggningar om asylmottagningen i Sverige.
Det är bra. Förhoppningsvis leder samtalen även till att vi får en bred blocköverskridande uppgörelse om migrationspolitiken, som både LO och TCO har krävt.
I en TT-intervju pekar Anna Kinberg Batra (M) på några av de saker hon vill diskutera med Stefan Löfven.
"Hur håller vi i kostnaderna, hur ska fler komma i arbete och varför kan vi inte ha tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel?", säger hon.
Det är frågeställningar som även den rödgröna regeringen borde ha intresse av att diskutera.
Såväl socialdemokratiska som borgerliga politiker borde se vikten av att desarmera migrationspolitiken som politiskt stridsämne och av att samhällsdebatten kan flytta fokus till andra angelägna frågor.
Det finns visserligen skillnader mellan partierna. Men det handlar om skillnader i grad, inte art. Det borde finnas förutsättningar för en kompromiss som landar i en anständig mittfåra.
Faktum är att regerings- och allianspartierna budgeterade exakt samma kostnad för det statliga utgiftsområdet ”UO 8: Migration” för år 2015 – noga bestämt 17,4 miljarder kronor.
Då borde samma majoritet även kunna enas om vad denna ekonomiska ram ska innehålla.