Rymden och valet av partner
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Herr Fuglesang förefaller väldigt välbehållen. Han har farit väl av att i dryga fjorton år förbereda sig för rymdfärden som nästan blev av natten mot fredagen. Fru Fuglesang har inte farit lika väl. Hon verkar litet sliten. Syntes mer besviken än han över att himlafärden ställdes in. Aningen påfrestande kan det nog vara att framleva sitt liv med en man som hela tiden befinner sig i det blå.
Utvecklingen går framåt sägs det. Kan den gå annat än framåt? Om den går bakåt är det väl mer fråga om avveckling av utveckling. Den här utvecklingen måste vi avveckla. Den blev inte bra. Eller också blev den för bra, för någon eller några, och måste avvecklas av det skälet. Socialförsäkringssystemet. Exempelvis.
Kanske handlar det bara om förändring. På gott och ont. "Spelar ingen roll, bara det blir nån ändring", sa han som gick in till chefen och bad om löneförhöjning och fick beskedet att den istället skulle sänkas.
"Power is sexy", svarade Henry Kissinger på frågan hur han, inte någon Adonis precis, kunde dra till sig så många och så vackra kvinnor. Det var nog inte bara makten i sig som drog. Makt genererar också pengar och egentligen var det nog främst i stålarna magnetismen satt.
För så här är det, enligt vetenskapliga studier. Utseendet är det män värdesätter högst hos kvinnor. Kvinnor däremot väljer män efter storleken. På bankkontot. Utseendet bryr de sig inte om. Dom har inte råd. Rättare sagt, hade inte råd. Det senaste femtio åren har det hänt nåt. Särskilt senaste årtiondena. Med kvinnorna. Inte med männen.
Fhionna Moore och hennes kollegor på St. Andrews universitet i England har analyserat 1 851 frågeformulär som heterosexuella kvinnor i åldrarna 18 till 35 svarat på. Och gissa vad. Allt eftersom kvinnornas ekonomi stärks, minskar deras intresse för männens checkhäfte. Ful näsa, hängbuk och dåligt ölsinne, kan inte kvittas mot ett fett bankkonto.
Nädå, nu kan kvinnorna ta en lågavlönad snygging och tänka "det här kan jag unna mig". Förhoppningsvis ingår andra egenskaper som klok, snäll, trevlig, humoristisk. Allt det där som finns kvar när fasaden falnar.
Även en amatörforskare inser att bristen på egna pengar gjort kvinnorna mer eller mindre livegna. De har inte haft råd att skiljas eller välja att leva ensamma. Och i sanningens namn; kvinnans ekonomiska frigörelse gör livet lättare och enklare också för mannen.
Muhammad Yunus är en man, en bankir, som insett vikten av att kvinnor får egna pengar. Hans bank, Grameen Bank i Bangladesh, ger lån till fattiga kvinnor utan säkerhet. Han lånar till dem som har minst och behöver mest. Kvinnorna är noga med att betala tillbaka, kreditförlusterna är minimala. De investerar inte bara i sig själva, utan i hela familjens behov och fattigdomen viker bit för bit.
Genom att satsa på kvinnorna anses Yunus ha gjort mer för de fattiga än något bistånd lyckats med. För det har han tilldelats Nobels fredspris 2006. Låter som ett lysande val.
Yunus vill göra jorden till en bättre plats att leva på. För alla dem som blir kvar när Fuglesang och hans kompisar koloniserat rymden.