Alliansregeringen har sina problem. Trots tidigare opinionsmässiga motgångar har Moderaterna samlat ihop sig och håller nu ställningarna någorlunda, men på bekostnad av minskad tilltro till övriga partier i regeringskvartetten. Det kan vara fördel att ha en statsminister i en valspurt.
Så trots alliansregeringens opinionsmässiga bekymmer har Reinfeldt och Moderaterna klarat sig hyggligt, men vad hjälper det när övriga allianspartier tappar i väljaropinionen. För kristdemokrater, centerpartister och folkpartister är utvecklingen dystrare.
Framförallt för Centerpartiet och Kristdemokraterna är det direkt oroande med siffror under fyraprocentsspärren i den senaste Sifo-mätningen som presenterades i lördags. Då är goda råd dyra.
Ju längre tiden går med dystra opinionssiffror desto oroligare lär det bli inom alliansen. Det är mindre än fyra veckor till valet. Orättvisor och ökade klyftor har blivit allianspolitikens kvarnsten. Väljarna vill se en annan politik och regeringen har inte kunnat leverera.
De borgerliga regeringsåren har präglats av privatiseringar av den offentliga sektorn och avreglering av offentlig verksamhet. Även om avsikten sägs ha varit att skapa större effektivitet och ge medborgarna större inflytande så har det blivit tvärtom.
Samtidigt har kontrollen minskat över den finansiella sektorn. Nu efter en lång period av avregleringar och privatiseringar kan vi avläsa spåren av denna utveckling: Klassklyftorna har växt. De fattiga har blivit fler.
För att klara alla kostnadsökningar måste allt fler kommuner dra ner på skolan, på äldreomsorg och teknisk förvaltning. Den ense bröd, den andres död. Något stöd från den regering som i grunden skapat den situation som gjort att allt fler arbetslösa står utan a-kassa lär inte kommunerna få.
Helt klart är att människor med sämre resurser har fått det svårare att hävda sig under högeralliansens åtta år vid makten. Det är alltför många som ställts vid sidan. Ett förhållande som gjort att de fyra borgerliga partierna nästan omöjligt kan övertyga om sin excellenta politik och sin regeringsduglighet.
Högeralliansens väg mot en ny valseger är som det verkar just nu helt omöjlig. Den höga arbetslösheten, den låga tillväxten i ekonomin och den allt tydligare otryggheten i de eroderade välfärdssystemen är en kvarnsten som Reinfeldt har svårt att rubba.
Parallellt med detta finns, utifrån dagens opinionsmätningar, inget av partierna i riksdagen som ensamt kan vinna det kommande valet.
Socialdemokraterna, som riksdagens största parti, har bara två gånger sedan det demokratiska genombrottet 1921 erhållit egen majoritet.
Koalitioner måste alltså bildas.
Just nu har de rödgröna partierna en stabil majoritet i opinionen. Det förhållandet lär knappast rubbas mer än marginellt till den 14 september. Inget tyder på annat med 26 dagar kvar till valet.