Riskbanken slår till igen
RÄNTAN. Skrivfel gör lätt Riksbanken till Riskbanken. Det kan lika gärna stå kvar. Övernitisk jakt på inflationen de senaste tio åren har tryckt upp arbetslösheten med ett par procent. Och kritiken biter inte. Trots låg inflation går Riksbanken på i ullstrumporna med nya räntehöjningar som slår mot privatekonomin och sysselsättningen.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den här kritiken är långt ifrån ny. Såväl LO-ekonomerna som TCO-ekonomerna och s-regeringen har fört fram samma synpunkter vid flera tillfällen och avfärdats. Den nyligen redovisade undersökningen har Riksbanken själv beställt. Uppdraget gick till de internationella professorna i ekonomi, Francesco Giavazzi, Italien, och Frederic Mishkin, USA.
Professorerna visar på tio år av missbedömningar och fegspel, men ger också beröm. Sveriges Riksbank står sig väl i jämförelse med världens övriga centralbanker, den är öppnare och inflationsmålet på två procent, med en procent upp eller ner, är bra. Men, säger professorerna, Riksbanken måste lära sig att räntepolitik innebär att dämpa svängningarna i både inflationen och sysselsättningen.
De ger också rådet att släppa upp inflationen över två procent och på så sätt gottgöra det som blev fel. Riksbanken tar till sig berömmet, men avfärdar kritiken. Utredarna har inte förstått. Beklämmande, men inte oväntat. Man behöver bara se på vilka ekonomer Riksbanken väljer att premiera med Nobelpriset i ekonomi (förövrigt inte Nobels påhitt), för att förstå att Giavazzi och Mishkin bedöms som mindre vetande.
Inte vid något tillfälle under de tio åren har inflationsmålets övre gräns uppnåtts. Inte ens tvåprocents målet. Inflationen har genomgående varit 1,5 procent för låg sett till Riksbankens mål. Ibland har Sverige haft deflation. SCB:s novembermätning visar att vi i år går mot en inflation på 1,7 procent. Prisuppgången beror främst på höjda elpriser och höjda boräntor. Ingenting Svensson kan påverka. Det är bara att betala.
Påverka kan däremot Riksbanken. Och vad gör den? Jo, den väljer att höja styrräntan ytterligare och eldar på inflationen den säger sig bekämpa. Riksbankens höjning av styrräntan påverkar direkt den rörliga räntan och räntepolitiken kan varje kvartal avläsas i Swedbanks (tidigare Föreningssparbankens) Boindex.
Trots att hushållens inkomster ökat och huspriserna fallit tillbaka något sjunker folks möjlighet att köpa hus och de som redan har blivit husägare får allt svårare att klara av räntorna. Ränteuppgångens effekt på privatekonomin och förmågan att betala för boendet märks mest i storstäderna, men även i en kommun som Piteå har hushållens köpkraft sjunkit kraftigt. Dock från en mycket hög nivå.
Men det är ändå så att när en större del av hushållskassan måste läggas på räntan blir det mindre till annat och det påverkar efterfrågan, som i sin tur påverkar produktionen och i slutändan jobben.
Och Riksbanken ruvar på nya höjningar. Det förefaller inte som någon genomtänkt medicin för ett land som trots rykande högkonjunktur inte ens når upp till två procents prishöjningar på varor och tjänster och vars regering hävdar att det finns 1,5 miljoner människor som behöver ett jobb.