Risk att samhällsklyftorna ökar
KLASSKLYFTOR. Den nya fattigdomen är en realitet. Nästan dagligen påminns vi om de svårigheter som många människor har för att klara ett drägligt liv. Det kan vara den unga mamman som inte har råd att gå till tandläkaren, uteliggaren som ingen bryr sig om eller ålderspensionären som inte får den vård och omsorg som han eller hon har behov av.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
misär. Barnfattigdomen bland ensamförsörjare har ökat från 5,6 procent till 8 procent på bara några år. Dessutom är det fyra gånger vanligare att barn i familjer med utländsk bakgrund lever fattigt än att familjer med svenska barn gör det.
Verkligheten talar också sitt tydliga språk när det gäller trygghet och solidaritet. Inkomstklyftorna ökar i dag betydligt mer hos oss än i andra västeuropeiska länder. För allt fler LO-hushåll räcker det inte i dag med två inkomster för att ekonomin ska gå ihop. Alltför många tvingas leva på marginalen. Omkring 400 000 LO-medlemmar har inte råd att åka någonstans på sin semester.
Samtidigt har vi fått en regering som ska försämra a-kassan, sjukersättningen och förtidspensioner. Allt fler i vårt samhälle kommer att få det svårare att få debet och kredit att gå ihop.
Glöm för all del inte att det i dag också finns omkring 400 000 så kallade fattigpensionärer som lever på enbart folkpension och ett lågt pensionstillskott. Av dessa är 80 procent kvinnor, som varit med att forma vårt välfärdssamhälle.
Det nya klassamhället har blivit synligare och lär med den borgerliga systemskiftespolitiken bli allt sydligare. Mest utsatta är ungdomar, invandrare och ensamföräldrar med barn. I det senare fallet handlar det framförallt om unga kvinnor med barn. Främst beroende på att transfereringarna till de mest utsatta barnfamiljerna inte hängt med i övrig ekonomisk utveckling. Låglönejobb och deltidsarbete gör att dessa familjer undantagslöst hamnar under socialhjälpsnormen. De fattiga har blivit fler.
Sverige är ett rikt land. En aktivare fördelningspolitik är ingen omöjlighet. Om vilja finns, men just nu tycks den saknas helt.
Mot en politik för rättvisa och och en utjämning av samhällsklyftorna detta står högerns politik. Det kan förvisso upplevas som märkligt att moderata samlingspartiet i dag talar om klassklyftorna i Sverige och säger sig vilja angripa dessa. Detta kommer från ett parti som praktisk politik sällan eller aldrig brytt sig om de svaga i samhället. Bakom dagens ordridåer finns heller inte mycket till substans.
Å ena sidan säger man sig vilja stödja de svaga i samhället, å den andra vill man kraftigt minska bidragsnivåerna i socialförsäkringarna och i
a-kassa. En ekvation som det är svårt att få att gå ihop.
Istället handlar den nymoderata politiken i Fredrik Reinfeldts och den borgerliga högerregeringens tappning mer om att föra över ytterligare resurser till dem som redan har. För så fungerar ett samhälle, där skatterna sänks i den storleksordning som moderaterna vill. Då blir det mindre att fördela för att utjämna orättvisorna. Den enskilde får klara sig bäst hon kan på egen hand.
För ett rättvisare samhälle återstår fortfarande mycket att göra.
<\c>Bild på Fredrik Reinfeldt:
Statsminister Fredrik Reinfeldt och hans regering har mycket att
bevisa. Av den politik vi hittills sett kan vi också räkna med att
samhällsklyftorna ökar. De som redan har det svårt lär få det ännu
sämre.