Riksdagen behöver några primadonnor
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men det skulle vara intressant att veta hur inflytelserik Thomas Bodström varit? Hur mycket har han påverkat beslut? Opinion? Vad betyder det att han är igenkänd av väljarna jämfört med politiker som ingen vet vem de är? Dessa verkligt intressanta frågor - vilka politiker är tongivande och påverkar beslutsprocessen mest? - lär vi inte få besvarade eftersom det kräver en massa resurser som medierna hellre använder till fortsatta fyrverkerier.
Medierna försöker inte spegla verkligheten, de försöker hellre skapa "veckans snackis" . Det verkar som om många föreställer sig att politik endast kan göras i riksdagen. Ju mer du trycker på voteringsknappen desto mer åstadkommer du. Men utvecklingen har passerat den tid då parlamentet stod som kyrkan mitt i byn. Vi har inte längre ett maktcentrum i form av riksdagen, utan maktkampen sker på fler arenor.
Staten, detta stora monster med riktnummer 08, har utmanats från två håll. Dels underifrån, genom att medborgarna blivit allt mer självständiga och inte längre fogar sig i överhetens beslut. Dels ovanifrån, genom globaliseringen, som gjort andra arenor som EU och världsmarknaderna till allt viktigare för utvecklingen.
En av de stora förändringarna är att partierna inte längre är den viktigaste kanalen för politisk aktivitet. Politisk makt kommer också från aktiviteter i medievärlden. Därför är det inte konstigt att sådana som Thomas Bodström söker sig utanför de labyrintiska gångar som etablerades på 1900-talet. Vi lever nu i ett nytt årtusende och den gamla sammanträdes- och debattekniken fungerar inte enbart för sig själv. Den måste ha hjälpmotorer i form av dynamiska politiker som förmår nå väljarna via de kanaler som finns.
Visst finns det faror i att vi får en publikdemokrati istället för en folkrörelsedemokrati. Men riksdagen behöver några primadonnor. Därför bör vi försvara Thomas Bodströms rätt att tolka sitt riksdagsuppdrag fritt.
Det är inte regelverk från förra årtusendet som ska styra riksdagsledamöternas agerande, utan ytterst är det väljarna som ska besluta vem de vill ha som representanter.
Därmed inte sagt att alla politiker ska springa på rättegångar - sina egna eller andras - under voteringarna. Vi ska också skänka en tacksamhetens tanke till alla våra förtroendevalda som läser tjocka utredningar, tar sig igenom betänkanden och förhandlar fram bra beslut genom kompromisser och pragmatiskt men tidsödande resultatinriktat pratande.