I dag är det inte ovanligt att de som arbetar inom rättsväsendet upplever en obehaglig och ibland fientlig stämning i en rättssal. Det kan alla från nämndemän till åklagare intyga. Hot har blivit vanligare. Var femte åklagare har någon gång varit utsatt för hot eller våld i samband med sitt arbete.
När ett brott begås borde det vara en självklarhet att den som har sett och noterat vad som inträffat också anmäler detta till polisen och i ett senare skede ställer upp som vittne vid en rättegång, men så är det inte längre.
Under de senaste åren har de som vägrat att vittna mer än fyrdubblats. Antalet domar för övergrepp i rättssak har tiodubblats. En oroväckande utveckling och ett ökande problem och på sikt ett hot mot rättssamhället.
Orsakerna till den oroande utvecklingen är flera. Polis och åklagare menar att mycket bottnar i att vittnen och målsägare inte sällan hotas inför en rättegång. Inte alltid öppet utan genom att bara sitta som åhörare vid rättegången.
Det finns många exempel: Vi kan se det i den maffialiknande brottsutvecklingen i våra storstäder, där Göteborg sticker ut med en rad så kallade gängmord, men samma utveckling kan vi se i Malmö, i Stockholms förortsmiljöer men även i bland annat i städer som Norrköping, Södertälje och Eskilstuna.
Självfallet kan inte samhället tolerera att vittnen tystas och misstänkta brottslingar därmed släpps fria i brist på bevis. Ett scenario som idag inte är helt ovanligt.
Lagstiftningen har stegvis skärpts. I de mest utstuderade fallen av övergrepp i rättssak kan det i fortsättningen utdömas upp till åtta års fängelse. Detta samtidigt som vissa kriminellt lösliga organisationer satt i system att skrämma och hota vittnen.
Inte sällan har denna metod tyvärr visat sig vara effektiv. Ett vittne, eller brottsoffer, som berättat en sak vid polisförhöret kan i den senare rättegången ta tillbaka allt eller helt ha ”glömt” de tidigare uppgifter som lämnats. Skrämda till tystnad. För domstolarna har det sedan varit omöjligt att utdöma ett rättmätigt straff.
Det finns redan regelverk för att skydda vittnen. I takt med de ökande hoten måste detta arbetssätt användas fullt ut. Så långt det är ur rättssäkerhetssynpunkt är tillrådligt, och den moderna tekniken tillåter, måste människor känna trygghet i en rättssal.
Idag videofilmas vittnesförhör så att människor inte behöver konfronteras med den brottsmisstänkte. Målsägarbiträden har blivit allt vanligare liksom frivilliga vittnesstödjare.
För att trygga arbetsmiljön för dem som har sina dagliga gärning vid våra domstolar finns inpasseringskontroll i form av larmbågar och personkontroll, alltså som vid flygplatskontroller. Överfallslarm, övervakningskameror och fler ordningsvakter är ytterligare åtgärder.
Samtidigt måste det vara ett oavvisligt krav att allmänhetens och medias möjligheter att på plats följa rättegångar inte inskränks. Det gäller att balansera eventuella hotbilder mot den demokratiska insyn som är en av grundstenarna i vårt rättsväsende.
Vi måste alla förstå att det är nödvändigt att samhället reagerar skarpt när en situation börjar glida det ur händerna. När grovt våld används för att tysta är detta ett hot mot grunderna för både demokratin och rättssamhälle.
Samhället måste sätta ner foten. Tydligt.