Reningsbad i krisens spår?
BONUSAR. Avslöjandena om förre AMF-chefens osannolika pensionsavtal har satt marken i gungning under LO-ordföranden och styrelseledamoten Wanja Lundby-Wedin. Hon säger sig grundlurad. Har inte förstått. Om det räcker återstår att se.
LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin försvarar sig tappert med att hon inte förstått och inte fått veta allt.
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
LO-basen Wanja Lundby-Wedin, och andra toppar inom LO, kritiserar hårt denna girighetens kultur. När det då visar sig att de själva, i egenskap av styrelseledamöter, varit med om att godkänna avtal som leder till osannolika bonusar och pensioner är det mycket illa.
Det som nu rullas upp i media slår mot ett fack, redan försvagat av regeringens attack mot a-kassan, finanskris, lågkonjunktur och konkurrens om jobben från EU:s låglöneländer. Det slår också mot Socialdemokraterna. Trovärdigheten i kritiken mot den ojämlika fördelningen av det kapital som arbetas ihop har fått sig en rejäl törn.
LO-basen sitter förmodligen kvar, men riskerar att bli vingklippt, såvida inte granskning av försäkringsbolaget visar att allt inte gått rätt till. Till dem som misstänker det hör Urban Bäckström, vd för Svenskt Näringsliv som är hälftenägare i AMF.
Borde då Wanja Lundby-Wedin ha förstått vad hon godkände? Svaret på det kan väl inte bli annat än ja. Under förutsättning att hon och övriga styrelsen fått ta del av alla uppgörelser. Å andra sidan är det inte säkert att ens AMF:s styrelseordförande Göran Thunhammar förstod. Han säger i alla fall själv att han inte i detalj orkade gå igenom allt för styrelsen. Det var så komplicerat. Två avtal på varandra.
LO-basen försvarar sig på samma sätt som en gång Peter Wallenberg, när Percy Barneviks osannolika pensionsavtal i ABB blev känt. Han hade inte förstått konsekvenserna av det han undertecknat. Jacob Wallenberg antydde att fadern nog inte var så slängd i matematik. Det är dock tveksamt om där fanns några brister i räkneverket. Peter Wallenberg blev själv inte lottlös.
Det här var 2002 och Percy Barnevik fick en pension på 930 miljoner kronor. En del av pengarna har han återställt, en del använder han till filantropi bland fattiga i Indien. Men kanske var det där spärren släppte och det riktiga ecsesserna tog fart. Efter 930 miljoner var väl knappast 60 miljoner någonting att bråka om.
Vad kan man då begära av styrelseledamöter? Förre LO-ekonomen PO Edin har ett enkelt råd: Gör ingenting som du inte kan berätta om på ett medlemsmöte.
Förhoppningsvis kommer det att tas fram ramar och regelverk som sätter gränser för hur mycket toppskiktet kan ta ut ur ett bolag. Förhoppningsvis. För utan lagar och regler blir det ingen ändring. Vad hände förresten med uppfostringsnämnden för vanartiga verkställande direktörer och chefer som tillsattes efter Percy Barneviks 930-miljonerspension?
Nämnden där Erik Åsbrink var ordförande och där bland andra Sören Gyll och Claes Dahlbäck var ledamöter. Den tillkom väl för att undvika lagstiftning, men har av allt att döma skändligen misslyckats i sitt uppdrag.
Nu kanske det blir ändring. Plötsligt har alla blivit mot bonusar. Även de som för en knapp vecka sedan var för. Näringsminister Maud Olofsson (C) exempelvis. Då såg hon inte skillnad på toppgarnityrets bonusar och sopåkarnas ackordslöner. Regeringen Reinfeldt ska återinföra Socialdemokraternas generella stopp mot bonusar i statliga företag. Stoppet som Alliansen rev upp för mindre än ett år sedan.
Genomgår Sverige och världen ett kapitalismens reningsbad? Eller är det bara ett snabbdopp i isvaken efter en alltför lång bastusittning? Knappt kännbart.
Bild: Wanja Lundby-Wedin
Bildtext: LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin försvarar sig tappert med att hon inte förstått och inte fått veta allt.