Ledare: Reinfeldts svarta vecka

REGERINGEN. Turerna kring den nya regeringen, och några av dess moderata ledamöter, tycks aldrig ta slut. Det ena läggs till det andra. Frågetecknen blir allt fler. Och Fredrik Reinfeldts omdöme som regeringsbildare ifrågasätts allt mer. Det verkar som om högeralliansens enda riktning varit att erövra regeringsmakten, men när man nådde målet tycks det mesta rasa samman.

Piteå2006-10-14 00:00
Kenneth Jonsgården
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Vi ska inte rekapitulera de senaste dygnens alla märkligheter. Uppseendeväckande och ytterst märklig var dock den presskonferens som landets nye statsminister sammankallade på fredagen för att meddela "avslöjanden" om Tsunamikatastrofen.



Det hela visade sig utvecklas till en märklig fars, där medverkande journalister hade svårt att hålla sig för skratt. Det hela tycktes handla om inlåsta band i någon källare. Om detta var en avledande manöver för att förringa den regeringsskandal vi redan lever med var det ett pyriamidalt misslyckande.

Istället borde Reinfeldt ta ansvaret för sina ministrars beteenden. Nu ska tydligen en advokat granska de kritiserade ministrarnas förehavanden. En partimärkt moderat advokat så klart. Det politiska tönteriet har fått ett nytt ansikte i regeringen Reinfeldt.



Varför inte ta ansvar? Den budget som den nya regeringen ska lägga på måndag kommer att drunkna i den senaste veckans affärer, men det verkar som att Fredrik Reinfeldt och hans närmaste rådgivare lever i en egen isolerad värld.

Det är en värld där man kan bortse från vad vanligt folk tycker och tänker. Begår man lagbrott ska man inte sitta i en regering. Punkt slut. När gav en moderat politiker en vanlig brottsling en andra chans? Då handlar det om hårdare tag och skärpta straff. När de egna gör snedsteg finns alltid förmildrande omständigheter.



Problemet är naturligtvis att de utnämningar som Fredrik Reinfeldt gjort slår tillbaka på hans eget omdöme och hans egna politiska fingertoppskänsla. Han har blivit handlingsförlamad av sitt eget misslyckande. Något han inte vill erkänna.

I regeringsdeklarationen talade han om att den nya regeringen skulle var en regering för hela svenska folket och att han skulle lyssna på andras röster. En ny och öppen attityd. Efter en vecka ser vi att den moderatledda regeringen är en regering av samma gamla moderater som vi sett tidigare.



De lever ett annat liv än de arbetslösa, de som är utsatta och de som har det svårt i samhället. Här är det istället egna gräddfiler som gäller. Inte ska jag betala min tevelicens, även om det finns en lag på att alla ska göra så, en lag som moderaterna varit med att stifta i Sveriges riksdag. Lagtrots, överklassfasoner och arrogans det är vad vi hittills sett av den nya borgerliga regeringen.

Märkligt är att tystnaden är så kompakt, så oerhört kompakt från den annars så talföre Maud Olofsson, från Lars Leijonborg och Göran Hägglund. Har denna trio ingen som helst åsikt om vad som pågår?



Läser man de nya moderaternas budskap noggrant, och det ska man göra, är det politiska innehållet inte alls olikt de gamla moderaternas. Han tycks vilja omge sig med sina gamla moderatkompisar. En regering för hela svenska folket, pyttsan! Det är en regering för människor som alltid vet bäst, gör som det passar dem själva utan hänsyn till lagar och rätt och som vet hur de ska sko sig på dem som finns längst ner på samhällsstegen. För det är alltid någon som måste betala.



Socialdemokraterna har utlovat en aktiv opposition. Det är utmärkt. Minus är att partiet inte snabbt nog tar fram en ny partiledare efter Göran Persson. Nu ska det dröja till mars nästa år. Sällsynt otaktiskt. Den nye borde finnas på plats inom den närmaste månaden. Inte minst med tanke på den oreda som redan finns i den nya högerregeringen Annars är risken att mer går över styr.