För Reinfeldt är det bara att acceptera att han inte har egen riksdagsmajoritet. Detta hur smärtsamt det nu än kan vara att inse detta faktum. Dessutom får han dras med att två av partierna i den borgerliga alliansregeringen befinner sig, som i Kristdemokraternas fall under eller som för Centern farligt nära att ligga under riksdagsspärren.
Nu handlar politik förvisso inte bara om opinionsmätningar, men för Kristdemokraterna och Centern är opinionsläget allt annat än komfortabelt och så har det varit en längre tid, vilket säkert har bäring på Reinfeldts manöverutrymme. Som därmed kan begränsas ytterligare.
Just nu är det dessutom en klar rödgrön övervikt i väljaropinionen. I alla falla om vi ska tro Statistiska Centralbyråns senaste tunga mätning som presenterades för knappt en vecka sedan. Det måste ha varit dyster läsning för regeringspartierna. Reinfeldt får trösta sig med att det är långt till nästa val, men tveklöst hopar sig problemen för regeringen. En minoritetsregering som jobbar på som den vore i majoritet inger knappast förtroende. Men går det så går det.
Hittills detta riksdagsår har Reinfeldt förlorat 16 omröstningar.
Några av dessa mycket viktiga. Det tär självfallet på den borgerliga sammanhållningen och till nya krafttag hos Håkan Juholt. Helt klart är att Juholt och oppositionen har blivit både starkare och tydligare.
Fördelen med SCB-mätningen och dess trovärdighet är att den är så omfattande och att den därmed har extra tyngd som ett mått på den politiska opinionen just nu. Och visst ger det råg i ryggen för den rödgröna oppositionen när SCB, med sin långa erfarenhet som opinionsmätare, ger hyggliga siffror.
Däremot är det mer oroande att Sverigedemokraterna når 5,7 procent i denna mätning. Bättre siffror än både Centerpartiet och Kristdemokraterna i regeringsalliansen.
För tillfället är det minst fem opinionsinstitut som är verksamma på en som det verkar överhettad opinionsmarknad. Och så kommer det att vara ända fram till valet om drygt tre år. Så det blir lätt skeppan full av siffror som i sin tur på gott och ont delvis styr den politiska dagordningen.
För hur många gånger det än sägs från partihögkvarteren om att opinionsmätningarna inte är så viktiga, så styr de ändå delar av det det politiska spelet. I valtider, då nervositeten är på topp, naturligtvis än mer än under politiskt lugnare perioder som just nu.
De fyra borgerliga partierna har just nu svårt att övertyga om sin regeringsduglighet. Egentligen inte så förvånande. Det handlar om jobben och jobben och det är inte till alla delar regeringens starka sida. Fredrik Reinfeldt och hans koalition har en hel del att bevisa.
Tills vidare får de förlita sig på Sverigedemokraternas ynnest, ett parti som i de flesta frågor i alla fall hittills röstat med Reinfeldt och hans moderatregering.
I vart fall artar sig valet 2014 till en riktig rysare. Dels beroende på att Socialdemokraterna så snabbt byggt upp ett nytt självförtroende med sitt nya ledargarnityr, dels på att högeralliansen inte klarar jobben för dem som står längst från arbetsmarknaden och att utanförskapet hos allt fler nyfattiga både unga och gamla växer.
Nu väntar vi bara till nu på onsdag då Reinfeldt och Juholt möts i sin för första partiledardebatt. Spännande.