Reinfeldt håller vad han hotat
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Även Fredrik Reinfeldt har börjat dra ihop ögonbrynen. Han synes irriterad. Det går inte som planerat. Det sovande folket har vaknat. På fel sida.
Opinionsmätningar ska inte ges alltför stor betydelse. I synnerhet inte nu, när nästan fyra år återstår till nästa val. Opinionsmätningar, säger proffsen, är mer en test på dagsformen.
Ringer Herr, Fru eller Fröken Gallup den dag du upptäckt att din plånbok, enligt alla järtecken, blir ödsligare i januari och ställer frågan: "Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?", är det troligt att du inte väljer något ur den allierade regeringen.
Du kanske till och med säger "dra åt helvete", eftersom det ändå inte spelar någon roll. Den nya regeringen har just stigit på tåget och resan kommer att bli lång. Minst fyra år.
Emellertid, resultatet av mätningarna huru det politiska vindarna blåsa i det svenska folkdjupet, är besvärande för Fredrik Reinfeldt och hans gäng. "Mardrömsstart", mässar statsvetarna.
Reinfeldt har förmodligen ännu inte fattat att han är Sveriges statsminister, högsta ansvarig för landet och dess folk. Det har däremot folket och det är missnöjt.
"Optimismen har gått ur svenska folket". "Förtroendet för regeringen rasar". "Förtroendet för Reinfeldt rasar".
Rubriker av det slaget är lätta att hitta i dessa dagar av a-kasseuppror. Sverige har fått en regering som håller vad den hotat.
Svenska Dagbladets ledarsida våndas över opinionsmätningarna och piper "Det finns ju ett glädjebudskap", ungefär som vore det julevangeliet, och tipsar Reinfeldt att vifta med den hägrande tusenlappen.
Gör inte det. Den tusingen är rätt sönderviftad vid det här laget.
När vi nu ändå är inne på pengar, kan vi väl ta det här med partistöd. Att socialdemokraterna får stöd av LO är väl känt och det är hemskt och skumt utav bara den. Anser de borgerliga partierna. En osund form av tjänster och gentjänster. Korruption.
Det blå laget skulle aldrig nedlåta sig till något dylikt. I sann borgerlig anda knegar de själva ihop sina kampanjpengar, genom hederlig marknadsföring. Förra året fick moderaterna in 11,2 miljoner kronor i privata donationer, från 15 000 givare. Vilka mecenaterna är? Hemligt. Såna här välgörare har en klädsamt tillbakadragen stil. "Verka utan att synas", som Wallenbergarna säger.
Enligt uppgifter i den alltid välunderrättade kvällspressen, var Maria Borelius en av arbetarna i Fredrik Reinfeldts vingård. Hon fixade stålar åt moderaterna genom att gå med kollekthåven på partiets väckelsemöten i finanskretsar.
Som tack för sin formidabla insats, fick hon posten som handelsminister, sen fick hon sparken och flydde till London. Välgörarna sitter trygga i väntan på skatteåterbäringen.
Otack är värdinnans lön, får man säga i det här fallet. Skulle Maria Borelius åter få problem med ekonomin, av det slag hon hade under den där tiden med barnflickor, rekommenderas hon att vända sig till Muhammad Yunus i Bangladesh och hans Grameen Bank. Det är en bank som bara lånar ut pengar till fattiga kvinnor.
Fortsättning följer.