Det är därför alliansregeringen vill inpränta i oss att allt trots allt inte är så negativt som det ser ut. Om inte annat så är det klart bra mycket bättre än när ”såssarna” styrde och ställde. I denna politik försvinner 87 miljarder kronor i underskott om Ekonomistyrningsverket prognos för detta år slår in. Reinfeldts felräkningspengar.
Vi går mot en dystrare framtid. I alla fall under de närmaste åren.
Regeringens passivitet, eller om man så vill missriktade politik, skapar underskott i de offentliga finanserna. En tidigare hygglig ekonomi håller på att raseras. Överskottsmålet, det förr så heliga, behandlas idag förstrött av Reinfeldt.
Vad vi ser just nu är en passiv allianspolitik som i sämsta fall kan leda till samma ekonomiska moras som vi upplevde i början på 1990- talet, då med Carl Bildt som statsminister. Låt oss hoppas att valet i höst sätter punkt och slut för sådana dystra utsikter.
Den regering vi nu har är historiskt svag. Vid flera tillfällen har det visat sig att den inte förmått få igenom sin politik i riksdagen.
Regeringsfrågan har varit ett trumkort för högerregeringen, men så är det inte längre. Då står regeringen tomhänt och utan politik.
Redan vet vi att kommuner och landsting får det mycket tufft de närmaste åren. Kostnaderna för socialbidrag, jag vet numer heter de försörjningsstöd och är en spottstyver av det gamla socialbidraget, kommer att öka och det kraftigt. Detta till följd av bland annat den höga arbetslösheten.
Staten måste skjuta till resurser till kommuner och landsting. Annars kommer uppsägningar och besparingar på områden som det egentligen inte finns utrymme att spara på. Den som är arbetslös, och utan a-kassa, måste ha någon form av försörjning, den som utförsäkras från sjukkassan måste också fortsatt ha ett värdigt liv liksom många äldre.
Kraftiga statliga skattesänkningar gör nu att kommuner och landsting tvingas att höja skatterna om välfärdstjänsterna ska kunna finansieras.
Problemet är nog inte hur vi ska kunna finansiera vår välfärdssektor.
Problemet är den populistiska politiska propaganda som påstår att endast skattesänkningar leder till ökat välstånd. Välfärdstjänster kommer inte att bli billigare för att de finansieras privat.
USA:s privata sjukvård är mycket dyrare än Västeuropas offentligt finansierade vård. Så även om vi inte skulle betala välfärden via skatterna så skulle kostnaderna öka, förmodligen ännu snabbare.
Samtidigt som välfärden fördelas mer orättvist ökar inkomstklyftorna i en medvetet omfördelande borgerlig politik.
Vart sjätte förskolebarn lever redan idag i ett hushåll där inkomsten är så låg att de räknas som fattiga. Barngrupperna har utökats, medan personalen dragits ner. Fortsätter vi till skolan, sjukvården och äldrevården ser vi samma utveckling. Allt färre tar hand om allt fler.
Samtidigt som segregeringen ökar.
Oppositionen och Socialdemokraterna kan just nu glädja sig åt ett stabilt övertag i väljaropinionen. Allt medan den moderatledda regeringen jobbar på med sitt systemskifte. Numer i allt kraftigare motvind.