Nu växer säkert kammen på Centern efter partiledarbytet, men det är inte sagt att Annie Lööf blir den räddande ängel som så många centerpartister hoppas på. En ny partiledare gör så klart att intresset för partiet och dess politik ökar, men det gäller också att kunna förvalta detta. Detta allt medan Reinfeldt slår sig för bröstet för att han anser sig vara den ende som kan lotsa landet genom den ekonomiska kris som drabbat allt fler länder i vår omvärld. Sverige inte opåverkat.
Arbetslösheten stiger åter från en redan hög nivå. Inte minst ungdomsarbetslösheten. I takt med detta ökar även utanförskapet. Alliansregeringen har hittills varit tvärsäkra i sin syn på att samhällsutvecklingen går åt rätt håll, om än med vissa hack har det hetat. Den verbala förmåga att berömma den egna förträfflighet är det inget fel på.
Samtidigt som vi kan notera att alliansregeringen har sina inre problem. De små partierna hänger inte med när Moderaterna blir allt större och väger allt tyngre i de fyras gäng. Fyraprocentsspärren är ett levande spöke för de allra minsta från KD till Centern medan de nya Moderaterna lever i högönsklig välmåga.
Regeringen anser sig sätta jobben högst. Och nya jobb behövs. De optimistiska siffror som finansminister Anders Borg tidigare presenterat om jobbutvecklingen måste nu revideras. Arbetslösheten ligger fast på en hög nivå som lär växa ytterligare när vi nu går in i en osäker lågkonjunktur. Lägg därtill en ungdomsarbetslöshet som tangerar 30 procent. Någon ljusning syns inte den tunneln.
Genom att införa olika skatteskalor för de som har inkomst av arbete, och de som står utanför, har regeringen dessutom rubbat balansen i skattesystemet. Bara ett exempel. Den gamla pensionsuppgörelsen vilade på principen att den inkomst man tjänade in under arbetslivet skulle avspegla sig i den framtida pensionen. Då sades inget om att de pengarna man får i pension skulle vara mindre värda än de man får i lön när man har ett arbete. Enligt Fredrik Reinfeldt är det rättvist, klokt och fördelningspolitiskt bra att föra en politik där pensionärer, arbetslösa och sjuka får det sämre än friska, unga och arbetsföra.
Det är höginkomsttagare de och med stora förmögenheter som framför allt dragit fördel av högerregeringens politik. Därför känns det som ett hån mot pensionärer, sjuka och arbetslösa när Fredrik Reinfeldt tar orden "fördelningspolitiskt riktigt" i sin mun, och i talet om att Moderaterna är det enda riktiga arbetarpartiet.
Jobben och människors trygghet är och kommer att vara de stora framtidsfrågorna. Grundbulten för Socialdemokraterna och Håkan Juholt måste därför vara kampen för ett rättvisare och jämlikare samhälle.
I Reinfeldts värld är frihet innehållet i plånboken. Har du egna resurser, och kan betala för dig, har du alltid ett försteg. Solidaritet och ett samhälle som är gemensamt för oss alla finns inte på den kartan.