Regioner istället för landsting
SAMMANSLAGNING. Ansvarskommitten arbetar vidare med att skapa modeller för att förändra dagens landstingskommunala karta. Två alternativ tycks vara hetast. Dels en där dagens 21 landsting slås ihop till sex regioner, dels en något "snällare" variant, där man nöjer sig med nio regioner.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ansvarskommitten, under landshövding Mats Svegfors ordförandeskap, diskuterar bland annat en modell för direktvalda storregioner med beskattningsrätt.
Med större sjukvårdsregioner skulle bättre ekonomiska förutsättningar för framtidens mer kostnadsintensiva specialistsjukvård skapas. Detta under förutsättning att de nya regionerna har samma beskattningsrätt som dagens landsting. Den demokratiska överbyggnaden bör kunna klaras med någon form av regionala beslutande församlingar.
Men det finns också kritik mot detta upplägg. Inom socialdemokratin finns ett starkt "landstingsparti", där man gärna, och så långt det är möjligt, vill behålla dagens direktvalda landsting och dagens exklusiva beskattningsrätt.
Utifrån denna grundmodell kan man sedan diskutera att till exempel hitta regionala lösningar för att klara delar av sjukvården. Dessutom är många bekymrade över att det kommunala självbestämmandet blir allt mer kringskuret när nya regionala modeller för framtidens sjukvård växer fram.
För att bibehålla dagens verksamhet inom vård och omsorg ökar samhällets kostnader med mellan 10 och 12 miljarder kronor per år. Det är en bidragande orsak till att kommuner och landsting har så svårt att få ekonomin att gå ihop. Vård och omsorg går inte att bedrivas utan personal. I takt med att behoven av sjukvård och behoven av äldreomsorg och barnomsorg ökar, ökar självfallet också samhällets kostnader.
Även om det bara är ett landsting och 17 kommuner som höjer skatten 2006 så har en rad kommuner och landsting tvingats höja skatterna under senare år. Ansvariga politiker skyller till en del den uppkomna situationen på att staten lagt på dem nya uppgifter, uppgifter som underfinansierats med alltför snålt tilltagna statsbidrag.
Någon sanning ligger det i detta, men verkligheten är kanske mer trivial; välfärd kostar och kommer att kosta mer. Att höja skatterna ytterligare är kanske möjligt, men på sikt slår man i skattetaket.
I dag drar de flesta av landets landsting åt svångremmen för att få ekonomin att gå ihop. Anställningsstopp införs, inhyrd personal ska minimeras, där det går att spara och effektivisera sker detta. Det är knappast någon slump att debatten om framtidens samhällsorganisation blivit intensivare och mer konstruktiv. De brister som avslöjats inom bland annat psykvården och äldreomsorgen har upprört många. Dessutom är köerna till olika vårdområden inom sjukvården onödigt långa. Detta trots den nyinförda vårdgarantin.
Därför skulle regionala sjukvårdslösningar kunna vara en framkomlig väg, regioner som är någorlunda nära människorna och där ett politiskt ansvar, liksom nu, kan utkrävas av medborgarna vart fjärde år. Det är viktigt för demokratin och människors engagemang. Sedan är det upp till samhället att besluta hur mycket av våra gemensamma resurser som ska användas till vård och omsorg.