Regeringsbildning i borgerlig motvind
ALLIANSEN Efter den moderata valsegern är det troligt att Fredrik Reinfeldt fortsätter att, tillsammans med de övriga allianspartierna, regera i minoritet. Men formandet av en ny alliansregering är inte lika smärtfri som efter förra valsegern, då samtliga borgerliga partier upplevde sig som vinnare. Man hade lyckats vinna regeringsmakten. Nu sker Reinfeldts regeringsbildning i motvind. Man har förlorat majoriteten i riksdagen, och tre av fyra borgerliga partier står som förlorare i valet.
Statsminister Fredrik Reinfeldt håller nu på att lägga det borgerliga regeringspusslet. Den här gången riskerar de tre mindre partierna att förlora varsin minister då Moderaterna har stärkt sin position inom det borgerliga blocket.
Foto: JESSICA GOW / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Efter detta val är graden av lyckorus inte lika hög. Man lyckades visserligen bli den första borgerliga regering som återvalts. Men sättet det skedde på förtog en del av glädjen. Den egna majoriteten förbyttes i värsta tänkbara parlamentariska situation med
Sverigedemokraterna som vågmästare i den riksdagen. Men inte nog med det. Moderaternas tre regeringspartners fick alla känna på hur det känns när storebror äter upp en. Moderaterna ökade kraftigt i detta val och de övriga fick betala priset för det. Detta ger ingen regeringsbildning i lyckorus. Nej, den här gången handlar det om de små partiernas kamp för överlevnad i skuggan av det stora moderata partiet. Det kommer därför att bli en strid på kniven.
Om Fredrik Reinfeldt enbart skulle vara alliansmässigt taktisk så skulle han låta maktförhållandena inom alliansregeringen bestå. Detta skulle säkerligen kunna få framförallt centern och Kristdemokraterna att känna sig bättre till mods. Men frågan är om Reinfeldt kan tillåta sig att vara så tillmötesgående mot allianskompisarna. Trycket inom de egna medlemsleden att den moderata framgången i riksdagsvalet också ska synas genom ökad andel moderata ministrar i regeringen är säkert stort. Frågan är om han orkar stå emot trycket från de egna leden.
Ett möjligt scenario är att Reinfeldt låter regeringen svälla genom att inrätta någon eller några nya ministerposter så att Moderaterna kan få fler ministerposter och en större andel av ministrarna utan att allianspartierna behöver förlora någon ministerpost. Det skulle vara den enkla lösningen. Men vi får hoppas att han är klok nog att inte låta skattebetalarna betala för interna borgerliga problem genom inrättande av ett antal ministrar som inte behövs bara för att blidka de övriga partierna. Det vore ett resursslöseri utan dess like.
Efter att styrkeförhållandena inom regeringen gjorts upp återstår själva personfrågorna. Det kommer säkerligen att bli en hel del förändringar. Socialförsäkringsminister Cristina Husmark-Persson (M) tillhör de ministrar som hänger löst, trots att hon varit mycket lojal med statsministern och genomfört förändringarna i sjukförsäkringssystemet utan att blinka. Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) ska nog inte heller hoppas på en ny period som minister. Den platsen behöver centern för att kunna lansera Maud Olofssons efterträdare.
På måndag får vi svaren. Till dess gäller statsministerns besked. Allt som ni inte hört direkt av mig är fel. Så tystnaden lär bestå till dess.