BENGT-URBAN FRANSSON: Regeringen vänder riksdagen ryggen

I förra veckan blev det stort hallå när riksdagen skulle behandla frågan om Sverige skulle erkänna 1915 års folkmord på armenier, assyrier, syrianer, kaldéer och pontiska greker i det då sammanfallande osmanska riket. Efter en lång debatt beslutade ledamöterna att med minsta möjliga marginal, en rösts övervikt, att erkänna detta som ett folkmord. Detta efter att fyra borgerliga ledamöter röstat mot regeringens linje och röstat med den rödgröna oppositionen.
Detta har naturligtvis väckt upprörda känslor i Turkiet, som beslutat att kalla hem sin ambassadör från Sverige för konsultation. Det är nämligen så det heter på diplomatiskt språk när man demonstrerar att man blivit sur och därför stänger in sig på sin kammare och tjurar. Det är inget konstigt i det. Jag kan ha förståelse för att det i Turkiet ännu är en känslig fråga att göra upp med sitt förflutna. Men det är en nödvändig process för Turkiet att gå igenom. Varje nation måste göra upp med det förflutna och hantera sitt historiska arv, precis som den tyska nationen gjort upp, och fortsätter göra upp, med sitt nazistiska förflutna.
Det som däremot är uppseendeväckande och som fick mig att gå igång är reaktionerna från regeringshåll och då framförallt hur vår käre utrikesminister Carl Bildt uttalat sig efter riksdagsbeslutet. Carl Bildt gick direkt ut och beklagade riksdagens beslut. Han deklarerade också att detta inte förändrar regeringens politik, och att regeringen har minst ett år på sig att reagera på det som riksdagen nu givit regeringen tillkänna som sin mening. Tala om att visa förakt för demokratins högsta beslutande församling i vårt land. Som regeringsmedlem borde Carl Bildt försvara vårt styrelseskick och vår demokrati. Den svenska demokratin bygger på våra folkvaldas rätt att besluta i våra namn och att regeringen verkställer det riksdagen beslutar. Men som vanligt vet ju Carl Bildt bäst, och nu sätter han sig över det beslut som riksdagen fattat. Det är minst sagt upprörande och har i den allmänna debatten tyvärr gått i alldeles för hög grad obemärkt förbi. Carl Bildt verkar tycka att majoriteten av ledamöterna i riksdagen hade fel och ska tas i öronen. Är det uppgiften för en svensk minister?
Carl Bildt är inte ensam. Statsminister Fredrik Reinfeldt ska i ett telefonsamtal med Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan också ha beklagat det svenska riksdagsbeslutet. Enligt Sveriges Radio ska Reinfeldt ha försäkrat premiärminister Erdogan att han och den svenska regeringen inte står bakom riksdagens beslut. Detta väcker frågor kring hur ledande moderata företrädare ser på riksdagens roll i vår svenska demokrati. Det borde ligga i talmannens intresse att kalla till sig sina partikamrater för att informera sig kring deras syn på riksdagens roll och relationen mellan riksdagen och regeringen.
Carl Bildt och Fredrik Reinfeldt må förfasas över riksdagens inklampande i utrikespolitiken. Jag är i alla fall stolt över att Sverige på detta sätt återupptar sin kamp för de mänskliga rättigheterna och börjar tala offentligt om hur vi vill att vår värld ska se ut. Genom att göra upp med det förgångna kan man blicka framåt. En tydlig och rakryggad utrikespolitisk hållning har egentligen saknats sedan Olof Palmes tid, även om Anna Lindh påbörjade en uppryckning som hon tyvärr inte hann fullfölja. Kanske ser vi nu början på en ny utrikespolitisk era. Man kan i alla fall hoppas på det. Men då krävs det att Carl Bildts tid som utrikesminister tar slut i september.