Statsminister Stefan Löfven och den rödgröna regeringen har ingen enkel parlamentarisk situation. Det tål att upprepas: Den rödgröna regeringen är en minoritetsregering. Tillsammans har S och MP bara 137 av riksdagens 349 mandat.
Men trots det svåra utgångsläget går det förvånansvärt bra för Löfven. Efter en stökig höst direkt efter valet 2014, som slutade med budgetdebaclet i december samma år, har regeringen kunnat genomdriva ett antal historiska förändringar.
Tidningen Aktuellt i Politiken summerar totalt 15 uppgörelser över blockgränsen – bland annat om tunga frågor som migrationen, försvaret och energipolitiken. Försvarsbeslutet för 2016-2020 innebär ett historiskt trendbrott. För första gången på många år sker en uppräkning av försvarsanslagen. Energiöverenskommelsen med målet 100 procent förnybar el år 2040 samlar en bred riksdagsmajoritet med S, MP, M, KD och C.
Till detta ska läggas att budgetsamarbetet med V möjliggjort flera viktiga reformer. I höstbudgeten finns en förstärkning av klimat- och miljöbudgeten med hela 73 procent jämfört med alliansåren. Tiomiljarderssatsningen på kommuner och landsting är den största enskilda höjningen sedan de generella statsbidragen infördes.
Även på den utrikespolitiska arenan kan Löfven notera framgångar. Den finaste är platsen i FN:s säkerhetsråd 1 januari 2017. 134 länder röstade på Sverige i FN-omröstningen. Det visar att utrikesminister Margot Wallström är en respekterad och stark röst i världen. Visst har det funnits bakslag. Fyra statsråd har av olika skäl fått lämna regeringen – Åsa Romson, Mehmet Kaplan, Kristina Persson och Aida Hadzialic.
Vidare är det ett misslyckande för hela det politiska maskineriet – både regering och opposition – att det inte blev en bred uppgörelse om bostadspolitiken.
Men i det stora hela har regeringsarbetet fungerat väl.
Viktigt är att grundfundamenten ligger stadigt på plats. Den svenska ekonomin är i grunden god – och Sverige har nu den högsta sysselsättningsgrad som EU:s statistikorgan uppmätt.
Under 2015 var 80,5 procent av befolkningen i Sverige mellan 20 och 64 år sysselsatta. Tyskland, som var tvåa bland EU-länderna, hade 78,0 procent.
Det innebär regeringen har ett bra utgångsläge inför andra halvlek av mandatperioden. Tisdagens regeringsförklaring visar dessutom att Löfven är rejält laddad inför de kommande två åren. Statsministern prioriterar fortsatta investeringar i jobb, välfärd, klimatpolitik och infrastruktur. Bland annat pekade Löfven på att regeringen förbereder en stor infrastrukturproposition under hösten.
Skillnaden mot de borgerliga regeringsåren är tydlig. Satsningar på sjukvård, skolor, äldreomsorg, polis och järnvägar – de grundläggande samhällsstrukturerna – går före nya jobbskatteavdrag och sänkta arbetsgivaravgifter.
"Vi är samhällsbyggarna. De är skattesänkarna", som Löfven brukar sammanfatta.
Hur långt strategin kommer att bära i valet 2018 är för tidigt att säga.
Men väljarna behöver inte tvivla om Löfvens ideologiska kompass. Löfven svajar inte. Han står för klassisk S-linje i jobb- och välfärdspolitiken.