Rättvisa mot systemskifte
DEBATT. Om några dagar sommarstänger riksdagen. Innan dess var det dags för en avslutande partiledardebatt. En debatt som blev skarpare i konfrontation mellan höger och vänster än vanligt. Det kändes nästan som en tidig början på en valrörelse, trots att det är drygt två år till nästa riksdagsval. Det var till och från tuffa tag.
Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt möttes i en ovanligt tuff partiledardebatt, samtidigt som SCB presenterade sin stora opinionsundersökning; 55,7-40,1 till oppositionen.
Foto: Bertil Ericson / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det verkar som Reinfeldt inte insett att det är han som är statsminister och att det är han som lägger fast riktlinjerna för politiken. Envist återkommer han till frågan vad Mona Sahlin vill eller inte vill och med vem eller vilka hon vill. Samtidigt som den egna politiken alltmer ifrågasätts. Inte minst av väljaropinionen.
I samma andetag som Fredrik Reinfeldt tog till orda presenterade SCB sin stora partisympatiundersökning. Gjord i maj där drygt 9 500 personer tillfrågats. Alliansen får i denna 40,1 procent av rösterna medan oppositionen ligger på höga 55,7 procent. En skillnad på 15,6 procentenheter. Reinfeldt och hans regeringskolleger har en del att jobba med. Samtliga allianspartier har tappat i opinionen sedan valet 2006.
Mona Sahlin var inte utan orsak på gott på debatthumör och tvingade Fredrik Reinfeldt på defensiven. Självfallet är det viktigt att allt fler får jobb. Det är jobben som bygger välfärden och visst ska det löna sig att arbeta. Det är alla överens om, men rättvisan och välfärden då?
Alliansen tycks inte uppfattat att väljaropinionen förstått att socialdemokraterna redan har en trovärdig politik. Annars skulle partiet inte ha drygt 44 procent av väljarna bakom sig som i Statistiska Centralbyråns mätning och i opinionsmätning efter opinionsmätning. Väljarna är smartare än alliansen.
Problemet för Fredrik Reinfeldt och högeralliansen är att förklara varför sämre a-kassa, sämre sjukförsäkring och försämrade pensioner också skapar nya jobb och större trygghet för redan utsatta människor.
Ännu svårare är att förklara hur slopad förmögenhetsskatt skapar sådana effekter att de som står längst ifrån arbetsmarknaden får möjlighet till ett jobb. Så sker bara inte. Istället har vi fått en Reinfeldt-effekt där utanförskapet och klassklyftorna ökat.
När konjunkturen nu vänder och arbetslösheten kan komma att öka står närmare 500 000 människor utan a-kassa. Hur ska de klara sig i den värld som Reinfeldt lever i? Det går väl an i Täby. Dessutom visar det sig att 220 000 villaägare får höjd villaskatt, eller som det numer heter avgift, med alliansregeringens så kallade fastighetsskattereform. Medan boende i Stockholms mer fashionabla förorter kan håva in pengarna. Rättvist? Knappast.
Nej, det är, som Mona Sahlin betonade i partiledardebatten, den gamla vanliga moderata politiken vi ser. Bra är att vi fått tydliga skiljelinjer mellan de politiska blocken.
Småpartiernas partiledare ställde upp som ett radband efter Fredrik Reinfeldt. Alla klappade sig för bröstet och uttryckte hur bra man skött sig under den tid man haft regeringsmakten. Trovärdigt? Knappast.
Den moderatledda regeringen jobbar på med sitt systemskifte. Alliansen står för ett samhället, där den som har möjligheterna, och de ekonomiska resurserna, alltid ska ha försteg före de många som har svårare att hävda sig. Plånbokens storlek bestämmer. Det blir de svaga som får betala med en sämre trygghet och en osäkrare framtid. En sådan politik blir aldrig en vinnare.