Brasiliens förre president Lula, eller Luiz Inácio Lula da Silva som är hans fullständiga namn, dömdes nyligen till 9,5 års fängelse. Han fälldes för korruption och fick alltså ett mycket långt straff. Nu ska underrättens beslut överklagas. Om Lula behöver krypa in i fängelsecellen är högst ovisst.
Lula har för avsikt att kandidera för en tredje presidentperiod. Men om domen står sig i högre instans får han inte ställa upp. Lulas parti, Arbetarpartiet, menar att domen är ett sätt av högern att stoppa den populäre före detta presidenten från att kandidera.
Lulas efterträdare Dilma Rousseff avsattes i fjol i en riksrättsprocess. Hon anklagas för att ha dolt budgetunderskott med hjälp av lån från statliga banker inför det senaste valet. Och den nuvarande presidenten Michel Temer är också han anklagad för korruption. Parlamentet ska besluta om han ska åtalas eller inte.
I Brasilien och flera andra latinamerikanska länder har det blivit vanligare att använda domstolar för att komma åt politiska motståndare. Genom att tillsätta ”rätt” domare kan utslaget påverkas. Domstolarna ska ju ha en fristående ställning i en rättsstat och inte vara bundna till makten. Men denna princip är på väg att luckras upp runt om i världen. I Polen har den högernationalistiska regeringen presenterat ett förslag om långtgående förändringar i rättsväsendet. Går lagen igenom, vilket den förväntas göra eftersom regeringspartiet har egen majoritet i parlamentet, kan regeringen upplösa landets högsta domstol och tillsätta egna domare.
"Politiseringen av domstolsväsendet har inletts. Det är så här västerlandets fall faktiskt ser ut", skrev historikern och författaren Anne Appelbaum på Twitter.
EU-kommissionen har reagerat kraftfullt på den polska regeringens förslag och hotat med att dra landet inför EU-domstolen. Men det är en tidsödande process. Förmodligen hoppas kommissionen att massiva påtryckningar från omvärlden ska tvinga den polska regeringen att backa. Men om det sker är ovisst. Partiet Lag och rättvisa har minst av allt visat någon ödmjukhet. Istället verkar regeringen se det hela som en prestigefråga.
Det finns alltså ett internationellt mönster att politisera domstolarna. Olika regimer ser oberoende jurister som en nagel i ögat. Det är kanske mest tydligt i Turkiet, där president Erdogan tar jättekliv mot ett auktoritärt styre i landet. Italiens Silvio Berlusconi bedrev en ständig kampanj mot landets domarkår som han framställde som ett gäng extremister.
Hur ska det då gå för Lula, metallarbetaren som under sin tid som president gjorde mycket gott för de fattiga i landet? Det är mycket ovisst om han kommer tillbaka. Men än viktigare är att rättsstatens principer försvaras – i Brasilien, Polen, Ungern, Turkiet och andra länder. Sker inte det så urholkas demokratin. Tillsammans med den världsomfattande kampanjen mot fria medier kan det få förödande konsekvenser, som Anne Appelbaum skrev på Twitter.