Rätten till en bostad

BOSTADSPOLITIK. Enligt beräkningar från Boverket minskar bostadsbyggandet i år med 60 procent. Byggprojekt som planerats skjuts på framtiden av ekonomiska skäl. Den ekonomiska krisen har slagit hårt mot byggandet. Mot detta står en handfallen regering.

Bostadsminister Mats Odell (KD)  saknar visioner för en framtida bostadspolitik. När bostadskrisen ökar minskar byggandet med 60 procent under 2009.

Bostadsminister Mats Odell (KD) saknar visioner för en framtida bostadspolitik. När bostadskrisen ökar minskar byggandet med 60 procent under 2009.

Foto: PONTUS LUNDAHL / SCANPIX /

Piteå2009-05-22 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Bostadsbrist, bostadssegregation och trångboddhet är numera ett normaltillstånd i vårt land. Allt medan bostadsminister Mats Odell sitter med armarna i kors. Handlingsförlamad? Istället för att i dessa kristider satsa på bostadsbyggande som ger sysselsättning till de redan många arbetslösa byggjobbarna, men också åt andra yrkesgrupper från transporter till företag som tillverkar vitvaror och annat som krävs för en bra bostad.
Många, framförallt unga, hoppas på fler hyresrätter till rätt pris medan högeralliansen och Mats Odell satsar på bostadsrätter och ägarlägenheter.

Allas rätt till en bra bostad till en rimlig kostnad har förr varit grunden för svensk bostadspolitik. Under 1990-talets ekonomikris gick luften ur denna liksom så mycket annat. Rättvisan kom på undantag och raserades genom snabba avregleringarna. I dag måste därför krafttag till för att återupprätta en social bostadspolitik värd namnet, men högeralliansen har mer eller mindre släppt frågan.
Hur ser dagens bostadsmarknad ut? Vad som hänt är att bostadssegregationen ökat och att de grupper som har svårt att hävda sig i samhället även har svårt att få en bostad. Småbarnsfamiljer, invandrare och ungdomar har hamnat i kläm när bostaden förvandlats till en vara på en marknad i stället för en rättighet för alla. De resurssvaga hushållen har små chanser att hävda sig i den nya tidens bostadspolitik.

Den trångboddhet som byggdes bort under miljonprogrammets 1970-tal är på väg tillbaka. I dag är det inte ovanligt att stora familjer får klara sig med små lägenheter, lägenheter som dess-
utom har jämförelsevis mycket höga hyror medan ungdomar som söker sin första bostad inte får tag på
lägenheter till en rimlig kostnad.
Dessutom har hyresrätten hamnat på undantag. I dag finns ingen byggherre som kan uppföra en hyresrätt som vanligt folk har råd att bo i. Då har något gått snett.

Det är dyra bostadsrätter i exklusiva områden som gäller. Tillsammans med att bostadsbyggandet i Sverige tillhör det lägsta i Europa har stora obalanser skapats, som det tar långt tid att bygga bort.
Mot den bakgrunden är det förståeligt att många av landets hyresgäster känner sig både pressade och utsatta. Inte minst den stora grupp i samhället som måste betala de höga hyreskostnaderna med sin sjukpenning eller a-kassa. För att inte tala om många barnfamiljer, äldre och ensamstående.

I spåren av de höga boendekostnaderna har bostadssegregationen ökat. Inte minst i storstäderna, där det ibland är full lekstuga vad gäller utförsäljning av allmännyttan och där de bostadssociala frågorna kommit i andra hand, om ens det. De som har de rätta kontakterna och bra med pengar har försteg.
I vissa bostadsområden har vi därför fått en koncentration av en välbeställd och relativt köpkraftig medelklass. I andra samlas de som blir över; ensamstående med barn, arbetslösa och invandrare. Detta är en orimlig utveckling.

Istället för ständigt ökande kostnader för boendet måste vi sträva efter en rättvisare bostadspolitik, där allas rätt till en bra bostad till en rimlig kostnad kan garanteras, och där bostadssegregationen motverkas. För att detta ska nås vilar ansvaret tungt på regeringen och ytterst på Mats Odell (KD).
Klassamhället har blivit allt tydligare i den av Mats Odell ledda borgerliga bostadspolitiken.

Läs mer om