Räntan allt närmare noll
PENNINGPOLITIK. I oktober förra året började Riksbanken sänka reporäntan. Allt för att med penningpolitiska medel försöka greppa finanskrisen. Då låg styrräntan på 4,75 procent. Nu ett halvår senare är den nere på 0,5 procent. Detta efter Riksbankens senaste räntebeslut. Krisen i världsekonomin fortsätter. Nollnivån för styrräntan kommer allt närmare.
Riksbankschefen Stefan Ingves har inte slagit av på takten när det gäller att sänka reporäntan för att skapa förutsättningar för att vända lågkonjunkturen. Nu sänks den med 0,5 procent. (Arkivbild)
Foto: Markus Dahlberg / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Att det skulle bli en räntesänkning var ingen överraskning. Ledande företrädare för Riksbanksstyrelsen hade redan i olika uttalanden bäddat för vad som skulle komma. Därför har de flesta banker redan före räntebeslutet anpassat sina utlåningsräntor till den förväntande utvecklingen. Bolånekunder kan knappast räkna med annat än en marginellt effekt av räntesänkningen.
Om krisen skulle bli än värre än dagens finns fortfarande utrymme för Riksbanken till ytterligare räntesänkningar, vilket är en fördel. Avgörande för att så kommer att ske är den fortsatta ekonomiska utvecklingen i vårt land. Samtidigt sätter Riksbanken press på regeringen. När banken uttömt sina möjligheter att ge extra fart på ekonomin är det en aktivare finanspolitik som gäller.
Frågan är vad den moderatledda alliansregeringen har i bakfickan. Anders Borg sägs ju vara den bästa finansminister som högern någonsin haft, men hittills tycks han vara som bäst i ekonomisk medgång, men mer tafatt när konjunkturen bottnar.
Om krisen fortsätter och arbetslösheten fortsätter att öka mot de tolv procent som finansministern själv prognostiserat för kommande år måste skarpare ekonomiska grepp till för att lyfta den svenska ekonomin. Då handlar det om finanspolitik.
Riksbankschefen Stefan Ingves mål är självfallet att räntesänkningen ska ge sådana penningpolitiska injektioner att företag, och vi vanliga konsumenter börjar investera igen. Lägre ränta stimulerar, enligt den ledande nationalekonomiska teorin, ekonomin. Paras detta med en genomtänkt finanspolitik skulle mycket vara vunnet. Därvidlag finns mycket mer att önska. Finansminister Anders Borg har hittills haft filttofflorna på i stället för att samköra med Riksbanken.
Vad som drabbas när Borg sitter still i båten är människors vardagsekonomi. Arbetslösheten ökar lavinartat. Från regeringen har det kommit ett halvhjärtat krispaket och en passiv vårbudget med smulor till kommuner och landsting.
Nu aviserar moderaternas partisekreterare att det kan komma skattehöjningar både i kommuner och landsting för att klara välfärdens kärna. Detta efter att samma parti gått i spetsen för att sänka skatterna med i runda tal 100 miljarder kronor de senaste åren. Något som framförallt gynnat dem med de högsta inkomsterna.
Om krisen fortsätter med allt fler varsel och uppsägningar måste regeringen ompröva sin ekonomiska politik och visa handlingskraft. Alliansegeringens vårbudget gav föga vägledning. De viktiga beslut som borde ha fattats nu skjuts fram till budgeten i höst. Detta samtidigt som händelseutvecklingen och nedgången i konjunkturen går snabbare än regeringen hinner med att hantera.
De räntesänkningar som Riksbanken gjort de senaste månaderna har varit nödvändiga, men nu krävs regeringsinitiativ för en
aktivare finanspolitik.