Radio och tv som folkbildare
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
My only friend through teenage nights
And everything I had to know
I heard it on my Radio"
Det är första strofen i den brittiska nu mer avsomnade popgruppen Queens "Radio Gaga". Några rader i en poptext, men så tydliga och viktiga. Just nu. Den svenska mediavärlden krymper så sakteliga. Ägarna blir färre och mediaföretagen större. Utbudet allt mer kommersialiserat.
Förändringar är inte alltid av ondo. Utvecklingen står aldrig stilla. En tidning ser inte ut i dag som för tjugo år sedan. Utbudet av radio och teve har helt förändrats. Ingen kan säga att vi fått färre alternativ, men i mångfalden har det smugit in sig en alltför stor dos enfald.
Hellre en såpa än tv-teater. Hellre ett telefonprogram med lyssnarna än en redig samhällsanalys. Den angelägna kultur-och samhällsjournalistiken får allt svårare att hävda sig. Lyssnar- och tittarsiffror får allt större betydelse när tevens och radions överste-fältherrar bestämmer framtidens programutbud. Mångfalden har därmed blivit mer av en chimär för dem som vill ha fler samhällsengagerande program.
Risken är att det seriösa programutbudet marginaliseras på bekostnad av tomprat med lyssnarna. Den nya digitala tekniken har många fördelar men i all tekniskt nydanandet får inte ansvaret för public service-uppdraget försvinna.
Sveriges Radios satsning på DAB-radion har dessutom kostat stora pengar. För att klara investeringarna har en del av det seriösa programutbudet fått maka på sig. Ingen har frågat lyssnarna om de vill ha den digitala radion. Ingen vet heller om DAR är en teknik som är den enda saliggörande för framtidens radio. Nu ligger den i kulturminister Leif Pagrotskys malpåse.
Teknisk utveckling har en förmåga att aldrig stå stilla. Det är därför kanske inte helt hälsosamt att låsa sig fast vid en digital teknik som kan vara passe om låt oss säga tio år. Kanske handlar allt om en gigantisk felinvestering, som i sin förlängning måste betalas med sämre radio?
Istället för att spara i samhällsprogrammen behöver dessa ytterligare resurser för att bli ännu bättre. P1-tablåerna behöver skärpas ytterligare. Vi behöver fler pålästa och förberedda journalister som kan analysera den snabbt föränderliga värld vi lever i; politiskt, ekonomiskt och kulturellt. Både i radio och teve. Sådant kostar pengar, men är den livsluft som ger allmänradion och Sveriges television dess stora berättigande.
Fördumning har vi redan alltför mycket av. Åtminstone en radio och några tevekanaler måste leva upp till folkbildarrollen i sin allra bästa bemärkelse. När får vi en nyhetskanal som sänder dygnet runt som BBC orkar med? Istället för allt detta pladder i P3 och P4 på nätterna. Nej, satsa mer på redig public service!