Professorshatten vikt för mannen
AKADEMISKT. För tio år sedan ville Carl Tham, utbildningsminister i dåvarande s-regering, införa professurer avsedda enbart för kvinnor. Tham hade tröttnat på den manliga dominansen. De hade inte männen. Tham tystades, ordningen återställdes och sedan dess har ingenting hänt.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Områden där männen krampaktigt klamrar sig fast är, inte alls överraskande, i storbolagens ledningar och styrelser och i den akademiska världen. Där har kvinnorna alltid hållits tillbaka. Där de fina titlarna, pengarna och den verkliga makten finns, där finns också de värsta kvinnoförtryckarna. Där bland dem som ska vara studerade och upplysta.
Ynka 17 procent av styrelseposterna i de stora börsbolagen upptas av kvinnor.
På professorstjänsterna vid våra universitet och högskolor är det lika dåligt, eller ännu sämre, ställt. Av landets samtliga professorer var endast 16 procent kvinnor 2004.
Joakim Palme, vd för Institutet för framtidsstudier, ser det som en gåta att kvinnorna inte har fler höga tjänster. Universiteten är i hög grad kvinnliga arbetsplatser. I grundutbildningen har de kvinnliga studenterna varit i majoritet i 30 år. För ett par år sedan blev kvinnorna också i majoritet bland nybörjarna i forskarutbildning. Ungefär hälften av de anställda är kvinnor. Men överst i hierarkin är fortfarande de flesta män.
En rapport som Högskoleverket nyligen publicerade visar att manliga doktorer fortfarande har dubbelt så stor chans som de kvinnliga att bli utnämnda till professorer och därmed få stort inflytande över forskningens inriktning. Där har vi åtminstone förklaringen till att all forskning utgår från mannen och hans behov och att kvinnan på så många områden får sämre behandling.
I Institutet för framtidsstudiers senaste nummer av tidskriften Framtider konstateras att det med dagens utvecklingstakt kommer att ta 50 år innan det är jämställt i toppen av universitetsvärlden.
Joakim Palme tror på en snabbare utveckling. Det trodde man för tio år sedan också.
Då när Carl Thams förslag maldes ner till nyspulver.
Kvotering var fult. Kompetens skulle avgöra. Att de kvalificerade för professorstjänsterna nästan uteslutande var män från överklassen, ansågs helt i sin ordning. I juli, det året som var 1996, kom också en rapport, den första i världen, där det statistiskt bevisades att att manligt kön ingick i begreppet "kompetens" vid tillsättande av professorstjänster vid högskolor och universitet. Om det manliga könet, eller dess föräldrar, var bekant med de sakkunniga granskarna var det så att säga bingo.
Det finns rekryteringsmål för kvinnliga professor. Det var väl det Sverige fick istället för Carl Thams förslag. Men om inget hänt på tio år, kan vi lugnt utgå ifrån att ingenting kommer att hända under nästa tioårsperiod och inte under nästa och nästa och nästa. Om 50 år kommer de som ännu är med att säga: Varför händer det ingenting? Lagar och ekonomiska sanktioner är det enda som åstadkommer attitydförändringar. Skippa det tjusiga snacket och skrid till handling.