Pressen ökar på Mugabe
AFRIKA. Afrikanska unionens valobservatörer har med skärpa anfört att förra veckans presidentval i Zambia var odemokratiskt. Så sant. Oppositionen ställde inte upp efter allt våld. Minst 90 anhängare till Morgan Tsvangirais oppositionsparti har dödats. Samtidigt har den Afrikanska unionen (AU) svårt att ena sig om ett fördömande av Mugabes diktatur. Han ses fortfarande som en frihetshjälte som förlöste de koloniala bojorna i södra Afrika, men sedan dess har mycket hänt.
Robert Mugabe klamrar sig kvar vid makten i Zimbabwe. Samtidigt förfaller landet och våldet ökar.
Foto: Nasser Nasser
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Istället jublar Mugabe över en överväldigande valseger med 85 procent av rösterna. Men valdeltagandet var lågt och oppositionen höll sig undan. En valseger på grund av terror kan aldrig räknas.
Robert Mugabe håller sig med våld och manipulationer kvar vid makten i Zimbabwe. Våldet och trakasserierna mot den politiska oppositionen fortsätter även efter det så kallade presidentvalet. Oppositionen är samlad i Rörelsen för demokratisk förändring (MCD) som leds av Morgan Tsvangirai, som tvingats ta sin tillflykt till den holländska ambassaden i Harare.
"Om ni provoceras av oppositionen, slå tillbaka med en yxa", är Mugabes uppmaning till sina våldsmän. Mot den bakgrunden är det en prestation att det fortfarande finns en opposition, och en opposition som inte låter sig undertryckas trots mord och våld.
För första gången sedan maktövertagandet efter befrielsekriget 1980 har Mugabe förlorat majoriteten i parlamentet. MCD lyckades i våras vinna parlamentsvalet trots terrorn. Något som på sikt förhoppningsvis kan påverka politiken i en mer demokratisk riktning.
Men Robert Mugabe har, trots sin höga ålder, visat sig vara oberäknelig och despotisk. Allt kan hända och det är endast påtryckningar utifrån, och då framförallt från Sydafrika, som skulle kunna förändra dagens bild av förvirrad maktfullkomlighet.
Så varför tiger Sydafrika? Thabo Mbeki tycks inte vilja störa Mugabes regim. Det skulle räcka med att Sydafrika stoppade elförsörjningen till Zimbabwe för att den redan bistra ekonomiska situationen skulle hamna i fullständigt kaos, men Mbeki satsar på den tysta diplomatin. Något som hittills inte visat sig ge resultat.
Då kommer skarpare formuleringar från bland annat Kenyas premiärminister Raila Odinga som menar att Mugabe borde ha portats från det pågående afrikanska toppmötet i Sharm el-Sheikh.
Redan innan den inrikespolitiska oreda som vi upplevt de senaste månaderna var Zimbabwes ekonomi i snabb upplösning. Inflationen uppgår till mer än 1000 procent. Arbetslösheten har nått osannolika tal. Livsmedelsbristen gör att människor svälter.
Mugabe håller fast vid makten. Uttalanden från Robert Mugabe tyder på att han inte ger upp: "Jag känner mig ung och har inga planer på att avgå", är budskapet från den korrupte ledaren. Samtidigt som all form av opposition stoppas genom ständigt upptrappat våld från Mugabes egna och säkerhetsstyrkor och så kallade krigsveteraner , men även från Zanu-PF:s ungdomsbrigader "de gröna bombarna".
Allt ligger tyvärr i denna stund i Robert Mugabes egna händer. I dag tvivlar de flesta på att någon förändring kommer att ske förrän han på grund av sin höga ålder tappar greppet om makten.
Det är våldet som styr Zimbabwe. Att Afrikas ledare inte kan agera är bedrövligt.