Posten på nya villovägar
AVREGLERING. Postens nedmontering av service tycks aldrig ta slut. De åtgärder som Postens ledning ansett vara nödvändiga för att möta framtiden har visat sig mer skapa kaos och oro hos både anställda och kunder än en övertygelse om att företaget i fram-tiden ska klara att ge alla medborgare den service som de är berättigade till.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När ett paket ska hämtas måste den som inte har egen bil förlita sig på färdtjänst eller på behjälpliga grannar för att paketet ska komma fram.
Den senaste postiala innovationen är att de som bor i bostadsrätt-eller hyresrätt ska ha en egen liten box i trappuppgången. Där ska posten lämnas. Sedan må den boende fixa att plocka ut den lämnade posten så fort som möjligt.
Jag har sett sådana där boxar. Enkelt sagt; min post skulle inte få plats. Och när man reser bort - vad händer då? Är du handikappad; hur ska du då klara av att gå trapporna ner till boxen, öppna den och pinna upp till lägenheten igen?
Posten har blivit en tyngd på mångas axlar. Förr delades post ut veckans alla dagar. Förutom söndagar förstås. Nu får man vara glad att den över huvud taget kommer fram. Förra veckan fick jag ett brev som var två veckor gammalt. När jag ringde ansvarig lät det meddelas att sådant händer.
Det är dags för regeringen att sätta ner foten. Särskilda boxar i trappuppgångar är ett otyg, men som förmodligen ger postgeneralen lönebonus och and-ra förmåner. Han eller hon har ju skapat mervärde i den egna fickan på medborgarnas bekostnad.
I dag ska vi som postkunder virra omkring på Konsum eller på bensinstationer om vi ska hämta rekommenderade brev, paket eller för att köpa frimärken.
Om Posten hade varit ett kundinriktat företag hade man låtit samtliga tjänster finnas kvar på ett och samma ställe, men kunden har inte varit det intressanta i Postens förändringsarbete. Snarare verkar det hela ha varit en lekstuga för rationaliseringsivriga konsulter och mjäkiga direktörer. Som dessutom rikligt belönats.
Eller som en brevbärare på fältet uttryckt det: "Förtroendet för ledningen i Stockholm är lika med noll." Så sant som det är sagt.
Kritiken mot förändringen av Posten har varit massiv, men som brukligt är i dessa tidevarv, så vet bara ledningen själv bäst vad som är rätt. Ägaren staten tycks stå med mössan i hand och se på hur en bra verksamhet så sakteliga eroderar samman. Kundernas åsikter har ingen lyssnat till. Ute i Europa ses avregleringen av den svenska Posten som ett skräckexempel på hur det inte får gå till.
Ibland undrar man faktiskt om Posten som
yttersta strategi har att vi helt ska sluta skicka brev och paket, eftersom det är så jobbigt att förmedla de tjänster som man ska förmedla.
Sanningen är den att Posten under de senaste decennierna gjort allt vad den kunnat för att försämra servicen för den allmänhet som den ska betjäna. Postutdelningen har blivit sämre. På många orter töms de gula postlådorna redan på tidig förmiddag och aldrig på helgerna.
När den stora kontorsförändringen sjösattes skulle det enligt Postens dåvarande vd, bli lättare för oss alla att hämta paket eller att skicka brev. Det gällde bara att lära sig hitta till de nya postställena. Ökad tillgänglighet i tid och rum, kallades detta på Postens eget fikonspråk.
Och visst; tar man tid på sig och planerar sin dag noga så fungerar det i bästa fall.
En bra postservice är en väsentlig del av ett lands infrastruktur. Om hela Sverige ska leva måste Posten anpassas till sina kunder. Så postboxar i trappuppgångar må förbjudas och detta snarast.