De senaste årtiondena har präglats av privatiseringar av offentlig sektor och avreglering av offentliga monopol, där så kunnat ske. Avsikten har varit att skapa större effektivitet utan att minska medborgarnas inflytande.
Förändringar i den riktningen har skett i hela den industrialiserade världen och skett såväl då borgerliga som socialistiska partier haft regeringsmakten. Samtidigt har staterna minskat kontrollen över den finansiella sektorn.
Nu efter en lång period av avregleringar och privatiseringar kan vi börja avläsa spåren av denna utveckling. De ekonomiska klyftorna i samhället har växt. Globalt och hos oss. Vi som medborgare har inte sällan fått stå för notan.
Och vart tog samhällsvinsten väg? Blev den offentliga sektorn mer effektiv, fick medborgarna större inflytande? Frågor där svaren starkt lutar mot att vi fått ett orättvisare och ojämlikare samhälle. En utveckling som gått snabbt och där bromssträckan för en återgång till ett mer rättvist samhälle av allt fler upplevs som ouppnåeligt.
I dagarna ser vi ett tydligt exempel på hur det kan gå när en bra verksamhet blivit allt sämre. Just nu jobbar regeringen med en krisplan för Postnord.
När Sverige och Danmark bestämde sig för att de båda ländernas postverk skulle slås samman sågs det som början på en postial innovation som skulle göra det nya företaget framgångsrikt och inte minst växa i Europa.
Av detta blev platt intet. Bara det helt obegripliga, att trots att svenska staten äger 60 procent av aktierna i Postnord, har man bara hälften av rösterna. I styrelsen sitter fyra representanter från respektive land. Om förändringar ska genomföras måste alla vara överens, och det är man inte.
Så på knappt tio år har den svenska posten gått från att vara ett statligt verk med ett bra överskott och en fungerande organisation, till ett aktiebolag som inte fungerar och vars förluster ständigt ökar. På vägen har man förlorat både kunder och förtroende.
Samgåendet med den danska posten skulle, enligt samtida kommentarer från ledande företrädare för den svenska posten, ge både konkurrensfördelar och bättre service. I dag tycks vi som kunder vara postens största problem.
Förr delades post ut veckans alla dagar. Förutom söndagar förstås. Nu får man vara glad att den över huvud taget kommer fram. Kritiken mot förändringen har varit omfattande, men som brukligt i dessa tidevarv, så vet bara ledningen själv bäst vad som är rätt.
Nuvarande delägaren staten har allt för länge stått bredvid med mössan i hand och sett på hur en bra verksamhet smulats sönder och samman.
Kundernas åsikter har ingen lyssnat på.
Sanningen är den att posten gjort allt vad den kunnat för att försämra servicen för den allmänhet som den är satt betjäna. Postutdelningen har blivit sämre. Ibland undrar man faktiskt om Posten som yttersta strategi har att vi helt ska sluta skicka brev och paket, eftersom det är så jobbigt att förmedla de tjänster som man sagt sig vilja förmedla.
När de stora förändringarna sjösattes skulle den ge ökad tillgänglighet i tid och rum. Så hette det. Det enda som skett är att avregleringen och samarbetet med Danmark varit ett pyramidalt misslyckande.