Polisbrist i sommarland

UNDERBEMANNADE. Telefonsvararna går varma runt om i landets polisdistrikt. Semestertiden har börjat. Många poliser ska vara lediga. Andra centraliseras för att fylla luckorna i utryckningsenheterna. Polisbristen märks året runt, men är tydligast i sommartid.

Även om det är sommar är det viktigt att polisen anpassar sin verksamhet till verkligheten. Brotten tar aldrig semester.

Även om det är sommar är det viktigt att polisen anpassar sin verksamhet till verkligheten. Brotten tar aldrig semester.

Foto: BJ…RN LARSSON ROSVALL / SCANPIX

Piteå2008-06-25 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Nu i juli månad börjar det kärva ordentligt för den som vill nå en polis. Särskilt utanför de stora tätorterna. I många polisdistrikt är bara varannan polis i tjänst. Nu är de tyvärr inte bara på sommaren som poliser saknas, vilket många fått erfara som önskat få kontakt med en polis.
I dag har det tyvärr blivit allt vanligare att polismyndigheten tvingas välja mellan människors trygghet och den egna budgeten. Övertidsuttagen är begränsade. Poliser som ska vara ute på gator och torg är låsta av administrativa rutiner, eftersom många av polisens civilanställda fått lämna sina jobb när besparingarna satts in. De arbetsuppgifter som dessa utförde försvann inte med att människorna försvann. Istället låses allt fler poliser vid rutinarbete bland pappershögarna.

Ideliga omorganisationer har inte förbättrat situationen. Därför blir det problem. Större centralorter klarar sig hyggligt, men ju längre från centrum du kommer desto större är chansen att ingen polis finns att tillgå.
När någon i en mindre tätort i dag ringer polisen är det ofta svårt att komma fram, efter man kopplats från den ena telefonen till den andra. Om man då ringer för att anmäla ett pågående brott hinner självfallet aldrig polisen komma på plats i tid. Om den över huvud taget dyker upp.
Oftast möts man nämligen av en telefonsvarare.

Debatten om polisresurserna är inte ny. Den har pågått flera år nu. När den var som intensivast hänvisade dåvarande rikspolischef och justitieminister till att bristerna var av övergående natur. Så snart de nya poliserna var utbildade skulle allt bli frid och fröjd, men icke.
Nu ska merparten av svensk polis övergå till att bli mer synliga på gator och torg och ute bland medborgarna och därmed på ett bättre sätt kunna förebygga brott än tidigare. Utmärkt.
Polisens tillkortakommande har blivit ett samhällsproblem. Inte beroende på att viljan inte finns att göra ett bra jobb utan desto mer på sämre resurser och ideliga omorganisationer som gjort att mycket kraft åtgår att få arbetsscheman att fungera. När vantrivseln breder ut sig väljer många välutbildade poliser att söka sig till andra arbetsuppgifter. Det finns jobb med mindre ansvar, bättre arbetstider och mer betalt än det utsatta polisyrket.

Samtidigt finns ett rättmätigt krav från allmänheten att polisens ska ta hand om de vardagsbrott som drabbar många av oss från stölder ur bilar, sommarstugeinbrott till den försvunna cykeln. I dag hinner polisen inte engagera sig i sådan brottslighet. Något som chefs-JO just nu kritiserar.
Risken är dessvärre stor att allmänhetens förtroende går förlorat. Det viktiga för polisen är att synas och att finnas tillgänglig. Polisen måste anpassa verksamheten efter verkligheten. Även om det är sommar.
Nu räcker det inte alltid med organisatoriska förändringar för att klara detta. Det behövs också fysiska personer. Tyvärr upplever alltför många idag att polisen inte räcker till. Något gjort att folk tar saken i egna händer. Nattpatrullerar för att kunna anmäla, eller i värsta fall ingripa, om något händer.

Detta är självfallet en oroande utveckling. Inte minst med tanke på rättssäkerheten. Allt som kan synas mystiskt behöver självfallet inte vara brottsligt. I sämsta fall suddas snabbt gränserna ut mellan vad som är rätt och riktigt och vad som passerar lagens råmärken.