Mer i skatt och mindre i plånboken, det blev den förra borgerliga regeringens politik för landets pensionärer under åtta år. Klart är att de flesta pensionärer fått mindre i plånboken på grund av det nya pensionssystemets konstruktion.
När andra fått skattesänkningar har pensionärerna fått högre skatt. Det har blivit tufft för många äldre att klara den basala ekonomin.
Pensionsuppgörelsen vilade en gång på principen att den inkomst man tjänade in under arbetslivet skulle avspegla sig i den pension man sedan har rätt till. Då var det inget tal om att de pengarna man får i pension skulle vara mindre värda än de pengar man får i lön, det vill säga att beloppet pensionärer får ut efter skatt skulle vara lägre än för löntagare.
Grundproblemet är att pensionssystemet i sin nuvarande form är underfinansierat. För skapa någon ordning räcker det inte med de kosmetiska förändringar som pensionsgruppen föreslagit och vars uppgift är att vårda pensionsuppgörelsen.
Efter det år som gått med det nuvarande pensionssystemet borde det istället vara hög tid att de partier som ingår i pensionsgruppen att ta initiativ för att utvärdera hur systemet fungerat i praktiken och utifrån en sådan värdering komma med nya förslag som ger större rättvisa än dagens ryckighet.
Det landets pensionärer är mest oroliga för är att pensionerna i en framtid sjunker i värde. En oro som är berättigad. Med de sänkningar av den allmänna pensionen som skett de senaste
åren befinner sig pensionerna i dag på 2009 års nivå. Det är klart att ytterligare försämringar skapar oro och en berättigad sådan.
Pension är ju inget bidrag utan ett löneutrymme som man avstått ifrån för att få en dräglig ersättning efter pensioneringen. I ett framtidsperspektiv kan många som hoppats och trott på en trygg pension på äldre dar därför känna sig lurade.
Därför finns all anledning att åter se över pensionssystemet och hur det slår mot individen. Det får inte bli ett lapptäcke utan kunna stå emot förändringar i konjunkturernas upp-och nedgång och vara så robust att inte pensionerna försämras när ekonomin viker nedåt. Sverige dessutom ensamma om att beskatta pensionärer mer än löntagare.
Det är ingen liten grupp det handlar om. Den svagaste gruppen pensionärer beräknas uppgå till drygt 250 000 personer. Människor som har varit med och bygga upp vårt samhälle, men som nu tvingas vända och vrida på slantarna för att få ekonomin att gå ihop.
Det finns knappast anledning att pensionärerna ska bära ett större ansvar för samhällsekonomin än andra och därmed förlora sin ekonomiska trygghet. Alla måste vi självklart ta ansvar för samhällsekonomin, men det måste ske rättvist. Pensionärerna får och kan inte bli kassako för klåfingriga finansministrar.
Dessutom måste kvinnornas situation tas i extra nogsam betraktelse. Kvinnor kommer senare ut i arbetslivet, ofta i låglöneyrken inom vård och omsorg, där fasta anställningar är om inte sällsynta så begränsade. Pensionen blir därefter- mycket låg.
Märk väl: Sverige är ensamma om att beskatta pensionärer mer än löntagare.