Den allmänna tjänstepensionen var på många sätt en milstolpe för svenska löntagare. Det var inte längre bara tjänstemän som fick en trygg ekonomisk tillvaro efter arbetslivet utan även arbetare. Villkoren i ATP-systemet vara generösa. Man behövde ha haft yrkesinkomst i 30 år för att få full pension. Dessutom räknades bara de 15 år då man tjänade bäst som inkomstgrundande.
ATP-systemet fungerade hyggligt i 30 år. Men sedan började politikerna oroa sig för att systemet var allt för generöst. Det skulle nämligen bli mycket dyrare att finansiera pensionerna när andelen pensionärer ökade.
Ett sätt att undanröja problemet var att höja pensionsavsättningarna som då var 18,5 procent av lönesumman. Vi fick ett helt nytt pensionssystem med beräkningar knutna till hela livsinkomsten. Det infördes också en broms i systemet som skulle kunna sänka pensionsnivåer om det samlade pensionskapitalet minskade.
Det är också bromsen som nu kritiseras. De samlade pensionärsorganisationerna, med PRO med sina 400 000 medlemmar i spetsen, är starkt kritiska till att bromsen tycks bli kvar med sina orättvisor. Pensionärsorganisationerna är beredda att bedriva kampanj mot detta ända fram till valdagen. Pensionerna lär därför bli en viktig valfråga.
Hittills har höginkomsttagarna ständigt varit vinnare under Alliansregeringens tid vid makten. Nu är det hög tid att landets pensionärer får förbättringar. Det finns fortfarande en stor grupp av våra äldre som borde stå i första rummet för förbättringar, men regeringen verkar kallsinnig. Mer i skatt och mindre i plånboken har blivit alliansregeringens ”gåva” till landets pensionärer.
Pension är ju inget bidrag utan ett löneutrymme som man avstått ifrån för att få en dräglig ersättning efter pensioneringen, och efter ett förhoppningsvis långt arbetsliv.
De partier, även Socialdemokraterna, som står bakom pensionssystemets upplägg ska nu titta på bromsens konstruktion så att pensionärer inte ska drabbas av så stora svängningar som idag. Om nu detta lugnar pensionärsorganisationerna.
I ett framtidsperspektiv kan ändå många som hoppats och trott på en trygg pension på äldre dar känna sig blåsta. Klyftan mellan dem som har ett jobb och dem som har pension kommer fortsätta att växa.
Därför finns anledning att än en gång se över pensionssystemets konstruktion. Det får inte bli ett lapptäcke. Det måste stå emot förändringar i konjunkturernas upp-och nedgång och vara så robust att inte pensionerna försämras när ekonomin viker nedåt.
Dessutom måste kvinnornas situation tas i extra nogsamt beaktande.
Kvinnor kommer senare ut i arbetslivet, ofta i låglöneyrken inom vård och omsorg, där fasta anställningar är om inte sällsynta så begränsade. Pensionen blir därefter – mycket låg.
Sverige är ensamma om att beskatta pensionärer mer än löntagare.
Enligt finansminister Anders Borg ska skillnaden i skattetryck finnas kvar. Ytterligare en orättvisa.
Det är nära två miljoner pensionärer som kan rösta den 14 september. Det gör skillnad.