Pekpinnar i avtalsrörelsen
AVTALSRÖRELSE. Den "nya arbetarregeringen" har uppenbara problem med att hålla sig borta från avtalsrörelsen. I vårbudgeten varnas för löneökningarna. Straffet är kraftigt höjda räntor och en ny a-kassereform där avgiften växer med arbetslösheten.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Svenskt Näringsliv har, stärkta i ryggen av att det sitter en borgerlig regering i Rosenbad, inför avtalsrörelsen kampanjat för att det ska lagstiftas om inskränkningar av strejkrätten. Där missräknade sig emellertid arbetsgivarorganisationen. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin sa blankt nej. Den svenska modellen, frihet under ansvar, fungerar bra. Svenskt Näringsliv har självt arbetat för upplägget. Inte ens Urban Bäckströms åthutning att arbetsmarknadsministern frånträdde sitt uppdrag gjorde intryck på Littorin.
Sven Otto Littorin hade helt rätt när han pekade på att strejker och konflikter, trots eller tack vare avsaknad av lagstiftning, är sällsynta på den svenska arbetsmarknaden jämfört med övriga Europa. Stöd finns i färsk statistik. I den här stora avtalsrörelsen har Handels varslat om strejk. Utlösande faktor var Svenskt Näringslivs tafflighet som förbjöd Svensk Handel att skriva på det avtal parterna enats om. Svensk Handel gick sin egen väg och skrev på, under hot om dryga böter. Straffet uteblev. Svenskt Näringsliv hade gjort bort sig tillräckligt.
Sammanbrottet i byggförhandlingarna handlar inte så mycket om pengar, men desto mer om fackets möjligheter att företräda sina medlemmar. Arbetsgivaren ska bara förhandla med Byggnads avdelning när det gäller avtal för större projekt. I övrigt ska arbetsgivaren förhandla direkt med personalen på plats. En paragraf som kan rundas genom att jobben delas upp i mindre portioner, menar Byggnads som inte heller gillar att det är facket som ska begära förhandlingar och att facket bara ska få granska löneunderlaget för de fackligt organiserade.
Strejker och konflikter är ett misslyckande, säger Byggnads ordförande Hans Tilly. En utveckling ingen av parterna önskar. Å andra sidan är det ett legitimt verktyg att ta till. Byggnads krav är inte bara rimliga, utan högst väsentliga. Det är krav som angår hela fackföreningsrörelsen och direkt påverkar styrkebalansen mellan arbetsmarknadens parter.
Fackföreningsrörelsen har, med stor säkerhet, många attacker att vänta. A-kassan är fackets styrka, men också dess sårbara punkt. Och det är där den borgerliga alliansen sätter in sina stötar. De redan kraftiga ingreppen, följs upp med nya vid årsskiftet. Finansminister Anders Borg annonserar att avgiften i än högre grad ska följa med arbetslösheten. Hög arbetslöshet, hög avgift till a-kassan. Synnerligen anmärkningsvärt. Ska också patienter med vanligt förekommande sjukdomar betala högre avgift när de går till doktorn?
Utspelet om a-kassan är ingenting annat än ett försök att påverka och skapa oro i den pågående lönerörelsen. Ett hot till förbund som organiserar de stora låglönegrupperna och som också har den högsta arbetslösheten. Handels, Hotell- och Restaurang, Kommunal. Typiska kvinnoförbund, vars medlemmar redan nu lämnar a-kassan därför att det blivit för dyrt att vara med, sedan regeringen Reinfeldt fick grepp om försäkringen.
I vårbudgeten ges också klara signaler. Håll igen på löneökningarna, annars hotar överhettning, kraftiga räntehöjningar och jobben uteblir. Vad regeringen egentligen säger är att kvinnorna ska fortsätta subventionera marknaden med låga löner och därmed hjälpa till att kyla ned den ekonomi som regeringen eldar på med skattesänkningar.