Gårdagens debatt förde tankarna tillbaka till de hetsiga veckorna precis innan den gångna höstens val, och debatten nu var inte mycket bättre än vad den var då. Centerpartiets, och resten av de borgerliga partiernas, linje inför partiledardebatten var som väntat att peka på regeringens oduglighet genom att lyfta fram insatsen om ungdomsjobben. En sandlådedebatt jag inte önskar min värsta fiende. Regeringspartierna å sin sida framställer alliansens budgetförslag som dödsstöten mot välfärden i och med de minskade skatteintäkter deras budget skulle medföra. Vi har hört det här förr intet är nytt under solen. Det handlar om samma argument, samma politik, samma lösningar trots att den politiska verkligheten ser helt annorlunda ut nu än vad den gjorde för ett halvår sedan.
De borgerliga partierna gör allt för att hålla samman internt. Decemberöverenskommelsen, som ute i de borgerliga stugorna blir allt mer kritiserad, har skapat en splittring inom fram för allt Moderaterna. Anna Kinberg Batra står fast vid beslutet att låta decemberöverenskommelsens regler gälla medan många av hennes partiföreträdare på kommunal nivå gör allt för att bryta upp den.
Gårdagens partiledardebatt blev en arena för de borgerliga att peka på alla regeringens brister utan att ifrågasätta överenskommelsen. Man är fullt medveten om att det inte finns någon plan B, utan att det i stället bara är att acceptera läget, satsa på att skapa opinion mot den vänsterpolitik regeringen driver och sedan jobba för ett bättre valresultat i nästa val.
Trots att Socialdemokraterna nu befinner sig i regeringsställning är de tvungna att inte spänna bågen alltför hårt. Visserligen använder de sig av en klassisk socialdemokratisk retorik och driver på för att få igenom klassisk socialdemokratisk politik samtidigt som de är fullt medvetna om att de inte kan få igenom allt vad de vill åstadkomma - inte ens med Decemberöverenskommelsen i ryggen.
Det tonårstrotsiga beteende som växte fram i valrörelsens hos den tajta Alliansen sitter fortfarande kvar, snart ett år senare. Trots att det är en helt ny politisk verklighet som växt fram så vägrar de borgerliga partierna att acceptera den.
Man kan inte annat än undra när Centerpartiet och Folkpartiet ska slå bakut och markera sitt missnöje med den vändning Kristdemokraterna och Moderaterna har tagit sedan valet? I stället vänder man ryggen till och ignorerar det faktum att moderaterna likt hundar börjar sniffa Sverigedemokraterna där bak, livligt påhejade av Kristdemokraterna och deras nyvalda ordförande Ebba Busch Thor.
När debatten är slut dröjer sig längtan kvar efter en partiledardebatt som i grunden handlar om dagens politiska klimat, i stället för det sandlådetrams som dröjer sig kvar från2014-års valrörelse. Ge oss i stället en partiledardebatt där Annie Lööf ryter ifrån och stöttar avvecklingen av kärnkraften, där Ebba Busch Thor och Kinberg Batra bekänner färg och visar vad deras partier verkligen vill, och framförallt en debatt som uppmuntrar till fortsatt fördjupad diskussion kring framtidens stora utmaningar.