Partifeminismen i återvändsgränd
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Och så ett annat parti, Piratpartiet, med några glada unga entusiaster, företrädesvis gossar, som förde en mycket tillbakadragen barfotakampanj och bara drev en enda fråga, den om nedladdning av musik och annat material från Internet.
Proffsfeministerna sket i det blå skåpet och lyckades bara skrapa ihop cirka 38 000 röster, medan Piraterna plockade hem ungefär 35 000. Hur kunde Piraterna klara sig så bra jämfört med FI?
När jag läser SSU:s publikation Tvärdrag, som nyligen utkom med ett feministnummer, tror jag att svaret uppenbarar sig. Feminismen har börjat gå på tomgång. Den har blivit shanghajad av en inskränkt statskramarvänster vars egentliga intresse ligger i att expandera offentlig sektor och skapa en kommenderande stat av den typ vi hade på sextio- och åttiotalet.
Det är en feminism som vägrar se individualiseringen av samhället som något annat än ett påhitt av marknadskrafterna. En feminism som slits mellan två ideal. Dels strävan att vi ska se människorna som de är, som personligheter, och inte som schabloner utifrån kön, klass eller kultur. Dels ideer om att kvinnor måste ha egna sekteristiska cirklar för att gadda ihop sig mot mansväldet. Det är också en feminism som mer ser till behovet av att fler makthavare är kvinnor, än att makten sprids till fler människor.
Det finns också en vurm i några av texterna för ett socialistiskt utopia som är tragiskt när det är ett allmänt prat om andra produktionssätt än det marknadsekonomiska vi har idag, och parodiskt när Venezuela lyfts fram som det socialistiska framtidsidealet.
Jag är imponerad av att en sådan skön samling skribenter egentligen kan kläcka ur sig en enda konkret fråga - nämligen tvångsdelningen av föräldraförsäkringen.
Det går helt i takt med förväntningarna om att detta ingrepp i familjernas rätt att själva organisera sin hemmatillvaro kommer att bli det ledande temat för socialdemokratins försök att återkomma till makten 2010. Och när arbetarrörelsen sticker denna pekpinne i ögonen på barnfamiljerna kommer också Fredrik Reinfeldt att få äran att sitta en valperiod till. Jag tror vi ska ha respekt för familjernas rätt att själva bestämma vad som är bäst för deras barn. Att vi ska ha förtroende för människors förmåga att behärska sin egen tillvaro.
Är slutsatsen av att ha läst Tvärdrag att feminismen är förlorad? Nej, några av skribenterna tycks ha kommit runt hörnet och snuddar exempelvis vid det som kallas "queer" utan att använda det förkättrade ordet som annars inte fått plats i Tvärdrags inskränkta värld.
Men utanför den partistiska ungdomsförbundsvärlden rör det på sig. Jag träffade häromdagen ett par unga kvinnor som efter avslutade genuskurser inte drömde om att bli jämställdhetshandläggare i någon skattesubventionerad kommitte eller trodde att framtiden ligger i den venezulanska socialismen …
Nej, dessa unga kvinnor planerade att starta ett företag därför att jämnställdhet i framtiden kommer att vara en viktig insatsvara i produktionen.
Och ordet "företag" hittar jag naturligtvis inte i SSU:s feministbetraktelse.