Kristdemokraterna befinner sig sedan länge i kris. I opinionsmätning efter opinionsmätning ligger KD under fyraprocentsspärren till riksdagen. Det mesta pekar dessutom fortsatt nedåt.
Det gäller inte bara opinionssiffrorna. Partiets fortsatta representation i riksdagen efter nästa val balanserar minst sagt på en mycket skör tråd.
Ebba Busch Thor, som relativt färsk partiledare, har inte kunnat övertyga väljarna om sitt partis budskap.Verkligheten är sådan att både hon och hennes kristdemokrater sedan länge haft svårt att hävda sig i dagens politiska landskap.
Under Alf Svensson långa partiledarperiod förändrades Kristdemokraterna så sakteliga från ett dogmatiskt kristet parti till ett parti som i dag kallar sig icke-konfessionellt, men som ändå har en tydligt kristen grund. Men arvet efter Alf Svensson har förskingrats.
I ett antal opinionsmätningar under senare tid har partiet hamnat under riksdagens fyraprocentsspärr. Senast i den Sifo-mätning som presenterades förra helgen, då Kristdemokraterna hamnade för partiet på låga 2,9 procent.
När partiets ordförande Ebba Busch Thor öppnade det just avslutade rikstinget i Uppsala var det ett något sargat parti som samlades. I och för sig är det inget fel på självförtroendet, men opinionssiffrorna är fortsatt dystra.
Problemet är att Busch Thor inte lyckats lyfta sitt parti. Till en del beror det på en vankelmodig politik och till en del på att man förvaltat partiets hjärtefrågor med allt för lätt hand.
Orsaken till detta är sannolikt att partiledningen inte vill stöta sig med Moderaterna i en förhoppning om att om det går bra för M så kan det även sippra ner på KD. Men finns det i dagens politiska landskap utrymme för en sådan hjälpande hand? Knappast.
Vid Rikstinget i Uppsala har en viktig förändring skett i partiets ledartrojka. Emma Henriksson fick träda tillbaka för tv-kändisen och EU-parlamentariken Lars Adaktusson.Det är inte första gången som KD försökt växa med ”kändisar” som merit.
Adaktusson kan vara ett klipp, men det är föga troligt att han kan vända KD:s roll i dagens politiska landskap. För KD handlar det istället om ett politiskt vägval. I dag ser väljarna knappast skillnad på moderat politik i sin nya tappning efter Reinfeldt och den som KD står för.
Vad gäller delar av dagspolitiken har Sverigedemokraterna dessutom tagit sig in på Kristdemokraternas domäner genom att säga nej till samkönade äktenskap, slå vakt om kärnfamiljen och genom att ställa upp för landets äldre, som tidigare varit en viktig fråga för just Kristdemokraterna.
KD är ett parti i otakt med den politiska omvärlden. Partiet har hittills till stora delar ställt sig bakom Moderaternas ekonomiska politik. Då blir det naturligtvis svårt att i det långa loppet
trovärdigt hävda omtanken om de svaga och utsatta i samhället.
När man dessutom har svårt att tala klarspråk till dem som har avvikande åsikter i förhållande till den officiella partilinjen vad gäller bland annat homosexuella och aborter lär svårigheterna inte bli mindre.