LEDARE: Partiet behöver fler profiler

I den bästa av världar är laget större än jaget, och politiken viktigare än de som företräder partierna. Men vi befinner oss inte i den bästa av världar. Det är bara att acceptera att verkligheten är sådan, och partierna har att förhålla sig till denna verklighet. Resultatet i personvalet för Socialdemokraterna visar också att väljarna efterfrågar starka, tydliga och profilerade kandidater. Det är också tveklöst så att Sven-Erik Bucht är en kandidat som en mycket stor andel av väljarna känt förtroende för, och därför också valt att kryssa honom i personvalet. Det är en lärdom som partiet och de partiaktiva verkligen borde tagit till sig.
Men så har också Sven-Erik Bucht gjort ett hästjobb. Han har kuskat runt på marknader och sammankomster i befolkningstäta områden, har flackat runt i Tornedalen och talat med väljare på gator och torg. Det har andra kandidater också gjort. Men skillnaden är att Sven-Erik Bucht också haft förmågan att uppfylla mediernas sug efter konfliktens dramaturgi. Han har, trots att han är fast förankrad i etablissemangets mylla, lyckats bli den underdog som media så gärna lyfter fram. Det är en del i Sven-Erik Buchts styrka. Han tilltalar väljarna, och kan hantera och dra nytta av mediebevakningen.

Det är fler, inte färre, politiska företrädare av Sven-Erik Buchts slag som Socialdemokraterna behöver för att nå ut med sitt budskap. Då menar jag inte hur Sven-Erik Bucht fungerar i sitt politiska värv, utan mer utifrån hans lyskraft, hans folklighet och hans förmåga att nå ut genom media. Om det är den svenska jantelagen som gör att svenska politiker överlag är betydligt mer tillbakadragna än på andra håll är svårt att säga. Men man frestas lätt att dra den slutsatsen. Det är i alla fall ett problem att det saknas profiler i svensk politik. Särskilt påtaglig känns den bristen inom det socialdemokratiska partiet av idag.

En av de förväntningar som fanns inom det socialdemokratiska partiet efter förra valrörelsen var att man skulle släppa fram nya och fräscha företrädare för partiet. På riksplanet har den förnyelsen i mångt och mycket lyst med sin frånvaro. Ett exempel på detta är valet av socialdemokratiska vallokomotiv. Var och en är en mycket erfaren, kompetent och god företrädare för socialdemokratin. Just när det gäller dessa personer så är de inte heller anonyma, utan ganska vana att ta plats i press, radio och tv. Men ändå funkade det inte. Och vad beror det på? Summan av kardemumman blev bara en känsla av att det här har vi sett förut. Det var ingen förnyelse. Det var verkligen Perssons gamla gäng som stod där, visserligen med ny lagledare men med samma gamla spelupplägg som tidigare. Kanske bara lite mer trötta än vid förra landskampen. Detta är Monas stora misstag. Hon har inte matchat fram nya, spännande, och hungriga partiföreträdare som velat ta plats på den nationella arenan. Känslan har blivit mer av i går än av i morgon.
Trots att Bucht inte är någon ny politiker i Norrbotten så har han upplevts som ett fräscht kort på riksdagslistan. Framförallt har människor en tro på att han, i högre grad än tidigare företrädare, ska kunna göra Norrbottens röst hörd i Stockholm. Socialdemokraterna behöver fler och nya profiler som kan inge samma förtroende som Bucht, och på samma sätt väcka väljarnas förhoppningar och tro på politikens kraft som han gör. Det behövs helt enkelt fler ljusstarka stjärnor på den socialdemokratiska himmelen.

Ledare: Partiet behöver fler profiler