Övningskörning och friskolor
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Trafikskolorna har gjort ett bra lobbyarbete när de lurat i politikerna att det är nödvändigt med obligatoriska övningskörningskurser. Lika duktiga har lärarfacken varit som övertygat beslutsfattarna om att det bara är examinerade lärare som ska få undervisa i skolan.
Lärarfacken brukar ju säga att vi inte vill bli opererade av en kirurg som inte är examinerad. Då bör vi inte heller vilja skicka våra barn till lärare utan examina. Problemet med den liknelsen är att läkare som inte sköter sig får sparken, medan odugliga lärare är kvar i all evighet.
Lärarlegitimation är kanske därför också en bra idé, men först om dåliga lärare får sparken.
Att lärarna är oroliga förstår jag. Det som händer inom skolans värld är ju att föräldrar och elever är på väg att ta över undervisningssystemet. Vi får allt högre utbildning och tar kontroll över våra liv i en utsträckning som aldrig tidigare. Vi har utvecklats från undersåtar till fullvärdiga medborgare. Vi tar ingen skit längre.
Därmed känner sig institutionsbärarna också hotade. Deras levebröd och privilegier blir ifrågasatta av konkurrenter.
Kaxiga medborgare ställer till med problem för kommuner och myndigheter. Folk finner sig inte längre i att bli hunsade. De kräver skräddarsydda tjänster och ständig uppbackning av dem som tagit emot deras skattepengar. De överklagar, protesterar och försöker hitta privata alternativ om det offentliga inte levererar.
För socialdemokratin borde detta vara ljuv musik, eftersom det socialistiska projektet går ut på att frigöra folk från de begränsningar som sociala och traditionella hinder utgör. Genom att bemyndiga människor med kompetens och möjligheter kan friheten växa.
Men det finns också delar av socialdemokratin som vuxit in i ämbetsverk, kommun och stat, och för dem har de offentliga institutionerna blivit det socialdemokratiska projektet, inte människornas frigörelse.
Utbildningssystemet är ett bra exempel. Där har socialdemokratin lagt sig till med en överhetssyn. I takt med att en politisk klass växte sig in i institutionerna kom skolan att behandlas som ett effektivt instrument att uppfostra folk, till löntagare och välanpassade.
Den frigörande pedagogiken och fria studierna förvisades till folkbildningen, där det fortfarande är tillåtet att studera frivilligt för egna ambitioner. Kontrasten mellan folkbildningssossar och utbildningsnämndssossar är ofta slående. Det är också tydligt att friskoleexperimentet delvis har ärvt den gamla folkbildningsambitionen, att sätta eleverna och lärarna, lärandet och kunskapsglädjen, i centrum. Inte kommunens planeringshorisont. Socialdemokratin har nu chansen att bjuda Alliansen på en återvalsbiljett. Med en njugg inställning till friskolorna - och därmed ett näpsande av alla som vill förändra sina barns möjligheter att ta sig fram i kunskapssamhället enligt folkbildningstraditionens recept - får vi en strid mellan flumskolan och kunskapsskolan. Exakt detta önskar Alliansen, Men vad säger socialdemokratiska folkbildare? Och alla socialdemokratiska väljare som trott att arbetarrörelsen menat allvar när de släppt makten över skolan till andra än utbildningsbyråkraterna?