Under söndagskvällen avslöjade SVT:s Uppdrag Granskning, TT (Tidningarnas Telegrambyrå) och en rad andra nyhetsredaktioner runtom i världen hur toppolitiker och ledande näringslivsföreträdare kan kopplas till avancerad skatteplanering i några av världens skatteparadis.
Leif Östling, ordförande i Svenskt Näringsliv, är en av dem som finns med i dokumenten. Likaså USA:s handelsminister, Wilbur Ross, och Donald Trumps svärson och rådgivare, Jared Kushner.
I Uppdrag Granskning försvarade Östling sin skatteplanering och sitt speciella upplägg på Malta med de upprörda orden ”vad fan får jag för pengarna ... den fungerar ju inte välfärden”.
Det var ett uttalande som mötte starka reaktioner i sociala medier.
Många svarade att Östling får sådant som bra vård, skolor, försvar och polis.
Andra framhöll personliga erfarenheter av kvalificerad hjärtsjukvård eller bra vuxenutbildning.
Någon noterade att Svenskt Näringsliv efterlyser både större satsningar på infrastruktur, forskning och kompetensförsörjning – saker och ting som ju betalas via skatterna.
Denna skattefinansierade välfärdsmodell möjliggör dessutom livsresor av den typ som Leif Östling själv gjort.
”En vanlig grabb från Luleå kan bli både civilingenjör och civilekonom och sedan framgångsrik företagsledare, det är väl värt massor, eller hur Leif Östling?”, twittrade Fredrik Lundh Sammeli, ordförande för Socialdemokraterna i Norrbotten.
En norrbottning som, till skillnad från Östling, ser och förstår dessa samband är VM- och OS-guldmedaljören Charlotte Kalla.
Under årens lopp har sponsor- och prispengar regnat över den framgångsrika skidåkerskan från Tärendö, men hon har aldrig försöka slippa svensk skatt genom att flytta till Monaco som vissa andra idrottsstjärnor.
I en intervju i SSU-tidningen Frihet i maj 2011 framhöll Kalla tvärtom att det är oacceptabelt att nyttja skattefinansierad välfärd, utbildning och möjlighet till träning för att sedan flytta utomlands och inte delta i finansieringen för kommande generationer. Ska Sverige kunna ha en solidarisk välfärd krävs det alla är med och slantar upp, menade hon.
”Jag bor i Sverige och då ska jag också betala skatt för att få ta del av samhällets tjänster. För mig har svensk välfärd varit en förutsättning för att jag kunnat satsa på idrotten”, sa Kalla till Frihet.
Det är ord som Leif Östling borde lära av istället för att, som nu, använda sin offentliga roll åt simpel skattekverulans.
Kopplingen är glasklar. Skatterna möjliggör för Sverige att ha råd med skidgymnasier, elljusspår, idrottshallar och andra anläggningar som är tillgängliga för folkflertalet – inte bara de med rika föräldrar.
Idrottsmiljöer som ger alla talanger en chans att växa och utvecklas – eller bra välfärdssystem – uppstår helt enkelt inte ur tomma intet.
Denna satsning på bredd och jämlika villkor har även gett Sverige en internationellt konkurrenskraftig spets.
Oavsett om vi talar om musik, film, idrott, industri eller näringsliv hävdar sig lilla Sverige väl i den tuffa globala konkurrensen.
Till exempel är det inte utan orsak som näringslivstidningen Bloomberg rankar innovationsklimatet i Sverige som näst bäst i världen.
Rättvisan är produktiv, som LO-ekonomerna brukar säga.
Satsningar på forskning och utbildning vid högskolor och universitet i hela landet gör det möjligt för fler att förverkliga sina drömmar och idéer.