I de allra flesta fall fungerar verksamheten även som den ska. Brukarna är nöjda och tycker att alternativen gör ett bra jobb.
Men det finns tyvärr även exempel på motsatsen – bolag som har misskött sig och satt vinstintressena före omsorgen om barnen i skolan eller de gamla på äldreboendet. Minns skandalerna runt Carema och JB!
Det är en utveckling som kritiserats hårt av både socialdemokrater och vänsterpartister. Men även inom delar av borgerligheten finns politiker som ser problemet.
I Dagens Nyheter 12 juni skrev Anna Kinberg Batra (M) och Peter Danielsson (M) en riktigt klok artikel.
”Oavsett om de brister som har uppmärksammats under senare tid beror på misstag, enskilda lycksökare eller är ett tecken på ett mer systematiskt utnyttjande av systemen är det ett politiskt ansvar att säkerställa att regelverken stramas upp”, framhöll M-duon.
I artikeln argumenterar de för en generell tillståndsplikt för alla aktörer i välfärden, förbättrad tillsyn och bättre utbildning för personalen.
Det är idéer som borde gå att förena med regeringspartiernas linje.
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har inget emot valfrihet och en mångfald av driftsformer.
Däremot vill de ha starkare regleringar och tydligare kvalitetskrav som får bort avarterna och de oseriösa aktörerna.
Kvaliteten i skolor, äldreomsorg och vård måste helt enkelt gå först.
Vinsten ska inte vara den viktigaste drivkraften, som statsminister Stefan Löven brukar uttrycka saken.
Kinberg Batra och Danielsson resonerar i liknande banor i sin DN-artikel.
”Eftersom välfärdstjänsterna finansieras gemensamt handlar det inte om någon marknad. En marknad kännetecknas av att det sätts ett pris och en produktionsnivå där pris och efterfrågan möts. Så ska inte välfärden fungera. Vi garanterar varandra vissa tjänster och det är behovet, inte betalningsförmågan som styr. Till skillnad från en marknad där utbud och efterfrågan styr priset och produktionen, är det det tvärtom i skolan, vården och omsorgen – där politiken beslutar om vilka tjänster som ska tillhandahållas och om anslag. Därmed ställs också stora krav på att utforma system som gör att varje skattekrona gör störst möjliga nytta.”
Det är ett resonemang som även många socialdemokrater borde kunna skriva under på.
Alltså borde det finnas förutsättningar för konstruktiva blocköverskridande samtal om frågan.
Civilminister Ardalan Shekarabi (S) ser gärna en sådan bred uppgörelse.
”Vi måste ha ett regelverk som fungerar och ger en garanti att våra resurser används till det de är avsedda för. Då måste man vara pragmatisk”, säger han i en DN-intervju 3 november.
En sådan uppgörelse borde intressera både regerings- och allianspartierna – och skulle dessutom vara av värde för hela välfärdssektorn.
Ingen är betjänt av att det råder rena Vilda Västern bland skolor och äldreboenden.
Det måste finnas lagar, krav och regler för att säkra kvaliteten i verksamheten.