Orden väger tungt när lagar skrivs
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
"Unionen ska bekämpa social utestängning och diskriminering samt främja social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, solidaritet mellan generationerna och skydd av barnets rättigheter."
Citatet kommer ur Artikel 2 i Lissabonfördraget. Det är ordet främja som är intressant - fördraget är proaktivt när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Den svenska grundlagen är mer allmänt formulerad om alla människors lika värde och om att motverka diskriminering.
18 november skrev jag i krönika på PT:s ledarsida att Sveriges grundlag återspeglar en syn på jämställdhet som kan dateras till 1970-talet. Som journalist har jag följt frågan i flera år.
FN:s övervakningsorgan för konventionen för kvinnors rättigheter, CEDAW, gjorde samma reflektion efter sin granskning av Sverige i början av året. Likaså riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, v, som riktade en interpellation till justitieminister Beatrice Ask, m, i ämnet. Debatt hölls 21 november, dagen efter att Lissabonfördraget klubbades.
Justitieministern hänvisar till Grundlagsutredningens betänkande som kommer vid årsskiftet. Hon fäster inget större avseende till vad den aktuella FN-kommittén anser. Hon banaliserar vänsterpartiets oro i frågan och rundar av med att man ibland kan tycka att formuleringar i lagtexter kan uppfattas som föråldrade. Språket moderniseras efterhand, säger Ask.
Men det är inte enbart en språkfråga. Ett samhälles rättsprinciper, rättviseprinciper, värden och normer kommer också till uttryck i författningen. Den är till för att stärka demokratin så långt det är möjligt.
Lissabonfördraget kan med rätta kritiseras på många punkter. Likväl innehåller fördraget mer kraftfulla skrivningar när det gäller jämställdhet än vad den svenska grundlagen gör. Den svenska grundlagen utgår snarare från att alla från början är jämlika. Den innehåller ett diskrimineringsförbud - men det är inte samma sak som att staten aktivt främjar åtgärder som syftar till jämställdhet.
Den svenska regeringsformen bortser från att det finns exkludering och strukturell diskriminering, det vill säga inbyggda systematiska orättvisor som drabbar grupper och enskilda medborgare. Lissabonfördraget erkänner att det finns sådana orättvisor och att dessa ska bekämpas.
Min enkla fråga blir därför: Varför alls göra en översyn av den svenska grundlagen om inte formuleringarna i den är särskilt viktiga? Det görs mycket sällan, senast var det på 1970-talet. Och man kan också undra varför ett nytt EU-fördrag har manglats i så många år om inte varje ord har vägts på guldvåg?
Visserligen löser Sverige könsorättvisor med särlagstiftning och det kan tyckas lika effektivt i praktiken.
Men det vore pinsamt om ett land som sägs tillhöra de mest jämställda i världen inte formulerar jämställdhet som ett konstitutionellt värde.