Nästan alla är beredda att applådera initiativet. Att pengar satsas på miljöforskning är givetvis mycket bättre än att ägarna köper yachter, lyxvillor och anlägger egna golfbanor. Ikeas numera lite nötta anseende kan dessutom bli bättre av den här typen av initiativ. Den som köper soffan Bosse bidrar till att världen blir lite bättre.
Men varför är det finare att donera pengar än att betala skatt? Många med stora förmögenheter klagar över det olidliga skattetrycket och menar att det bidrar till att dämpa kreativitet och investeringsvilja. En som skiljer ut sig i gnällkören är Warren Buffett, världens tredje rikaste man och enligt många förra seklets mest framgångsrika investerare. Den drygt åttio år gamla mannen från Nebraska menar att riktigt förmögna - de som tjänar över två miljoner dollar om året - ska betala minst 30 procent i skatt på inkomsten. Förslaget ses av en del konservativa som uttryck för den rödaste socialism. Buffett vill också förbjuda privatskolor, behålla arvsskatten, höja företagsskatten och hålla bankchefer ekonomiskt ansvariga långt efter det att de lämnat sina befattningar.
En skicklig affärsman med vettlösa politiska åsikter, är ett vanligt omdöme om miljardären från Omaha. "Buffett framstår som rödare än många svenska socialdemokrater", skriver Johan Anderberg i tidskriften Fokus 21/2012, och det är säkert sant.
Om Buffett istället för att plädera för högre skatter skulle ha skapat privata stiftelser skulle han givetvis ha hyllats av dem som nu kritiserar honom. Ty det är fint att ge bort pengar, det är fult att betala hög skatt. Det är ädelt att lägga en slant i insamlingsbössan men smart att hitta avdrag som minimerar skatten.
Det finns också en annan konsekvens. Politiker kan kallt räkna med att privata intressen tar vid. Slutar man servera mat till hemlösa så kommer ett privat soppkök att startas. Om en privat entreprenör satsar stort på miljöforskning kan samhället ge mindre anslag.
Systemet att samhället samlar in pengar och fördelar dem är oöverträffat, vilket Warren Buffett insett. Men synen på skatterna måste ändras, inte bara i USA. Ett aktuellt exempel:
IMF-chefen Christine Lagarde tjänar varje år över fem miljoner kronor. I förra veckan mästrade hon grekerna och manade dem att bli bättre på att betala skatt. Men själv behöver hon inte betala en enda krona. Medarbetare vid internationella organ av den typen är nämligen undantagna i skattelagstiftningen. Självfallet förtas tyngden i budskapet om skatternas nödvändighet när den som uttalar budskapet inte bidrar med ett rött öre till det gemensamma.