Sedan decennier tillbaka har svenska folket ställt upp för värderingar om allas lika rättigheter, om jämlikhet och solidaritet och man har varit beredda att betala för den gemensamma välfärden. I praktiken har den uppslutningen resulterat i ett långt socialdemokratiskt regeringsinnehav. Landet har byggts och utvecklats. Alla har fått plats.
Oron är nu att mycket av detta nu kan raseras. Därför tappar regeringen i förtroende och detta i uppseendeväckande snabb takt.
Anledningen är framförallt att alliansregeringen vill förflytta ansvaret för välfärden från den generella rättvisan och välfärden till den enskilda plånbokens storlek. Regeringen tror benhårt på individens egna initiativ medan de kollektiva lösningarna för att skapa jämställdhet och rättvisa förpassas till skräpkammaren. Vi har redan sett ett antal exempel på denna omsvängning: Mer till de få, mindre till de många.
Varför ska vi lyssna till dem som av egoistiska politiska ambitioner har anledning att tala negativt och falskt om folkhemsdrömmen? Den moderatledda alliansen har förhoppningen att den egna politiken trots allt har ett stöd i breda folklager. Det är bara det att de inte insett sitt eget bästa. Man ger sken av att man är lika trogna välfärdsförsvarare som socialdemokraterna. Samma trygghet, men sänkta skatter och ett ihåligare skyddsnät för de allra svagaste, är budskapet. Sjuka, föräldralediga, förtidspensionärer och arbetslösa får betala kalaset.
Politik handlar om framtiden. Om hur visionen ser ut. Om hur man vill möta samhällsproblemen. Mona Sahlin har alla förutsättningar att formulera den politik som ger oss tillbaka en framtidstro för alla. Inte bara för de få som trängtar efter lägre skatter, större orättvisor och en allt mer cynisk framtid. Vi behöver i stället större värme och solidaritet. Så låt er inte charmas av Reinfeldts sammetsögon. Bakom dessa finns en hård verklighet.
Sverige är ett rikt land. En rättvis fördelningspolitik är ingen omöjlighet. Vad vill egentligen den borgerliga regeringen med välfärden? Frågorna är fler än svaren medan oron för framtiden ökar hos allt fler. Ska vi åter till det gamla klassamhället?
Mot en politik för rättvisa står en arrogant högerregering. Reinfeldt och hans nya moderater lyckades dupera så många väljare att man i dag befinner sig i regeringsställning. Ett parti som praktisk taget aldrig brytt sig ett dyft om de svaga i samhället. Istället handlar den nymoderata politiken i Fredrik Reinfeldts och den borgerliga högerregeringens tappning om att föra över ytterligare resurser till dem som redan har.
Så fungerar nämligen ett samhälle, där skatterna sänks i den omfattning som nu sker.
Applåderna kommer från de redan välbeställda grupperna. Temo-mätningen visar att det är i framförallt Stockholm och Stockholms län som den nya regeringen har sitt främsta och mest obrutna stöd. Ute i landet flyr man högerpolitiken.
Vi har fått en regering med ett allt lägre förtroende. Löftet om att vara en regering för hela svenska folket var bara tomt Reinfeldt-prat. Just nu är det en regering som stöds av drygt 39 procent av väljarna. Detta efter sju månader vid makten.