Opinionen måste ständigt erövras
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Ett parti går bra om kommunen går bra, om det finns en framtidstro och ökad sysselsättning. Valanalysen nämner platser som Haparanda, Kalmar, Nynäshamn och Smedjebacken. De aktörer som varit aktiva i denna omställning får ofta väljarnas belöning.
Men det räcker inte med att det kommer nya jobb, att strukturomvandlingen är genomförd. Framtidshoppet måste göras socialdemokratiskt. Det måste också finnas ett visionärt ledarskap där en tydlig partiföreträdare blir en markör för framstegen.
Det verkar inte spela någon roll om det är en man eller kvinna, gammal eller ung. Det är en salig blandning av framgångsrika socialdemokratiska kommunalråd. Haparandas Sven-Erik Bucht, Nynäshamns Ilja Batalj, Örnsköldsviks Elvy Söderström eller unge Johan Persson i Kalmar. Eller varför inte Lars Bryntesson i Värmdö, Stockholms län.
Det går alltså inte att "pinka in" ett väljarrevir och sedan tro att detta en gång för alla är partiet givet. Opinionen måste erövras hela tiden. Vägen dit är en permanent kampanj där medborgarna oavbrutet påminns om vem som gör anspråk på att leda utvecklingen.
Socialdemokraterna behöver inte ha gått i opposition för att gillas av väljarna. I flera fall har partiet varit dominerande i en kommun, men samtidigt lyckats förnya sig själv och visa väljarna att de klarar av att se sig i spegeln kritiskt.
Malliga partister får således bita i gräset. Det är ganska tydligt att maktfullkomliga och uppblåsta
socialdemokrater sviks av väljarna. Och med "självkritik" menas inte interna gräl och motsättningar. Sådant begriper sig oftast inte väljarna på, utan interna bråk tolkas snarare som svagheter.
Bristande framgångar bottnar ofta i att det gått dåligt för kommunen. Politiker som tar detta till utgångspunkt för att gnälla och klaga på allt och alla får inte förtroende. Inte heller om de använder motgångarna till att försöka ge sig på varandra.
Bråka gärna, men sätt sedan punkt och låt inte de interna motsättningarna skapa ett sektliknande förhållande till omvärlden. Sätt istället medborgarna och deras vardagsproblem i centrum. Partiet ska stå på folkets sida mot förvaltningarna. De ska vara villiga att samarbeta med alla, även om de inte är insvurna partimedlemmar. En politiker som försöker stå ovan partistiska futtigheter framstår ofta som en representant för hela bygden, inte bara för en knapp majoritet.
Det innebär alltså att partiföreträdare som uppträder
arrogant, som vore de ett evigt majoritetsparti, med näsan i vädret inte bara får väljarna mot sig, utan också kan få de mest märkliga politiska koalitioner mot sig.
En lärdom av detta är att om socialdemokraterna inte längre kan räkna med en evig egen majoritet måste de utan några större ideologiska fördomar närma sig såväl andra partier som fler av samhällets starka aktörer. Är det inte exempelvis givet att "facklig-politisk samverkan" för socialdemokrater inte borde innebära enbart LO, utan också en öppen attityd till såväl TCO som SACO?