Men det är SCB:s mätning som har högst trovärdighet. Den kommer bara två gånger per år och antalet tillfrågade är avsevärt större än hos övriga opnionsinstitut. Så spänningen var stor när Statistiska Centralbyrån igår presenterade sin höstmätning.
Egentligen bjöds inte på några sensationer utan mycket av det vi redan visste om opinionen bekräftades. Det går bra för Sverigedemokraterna, sämre för alliansregeringen och hyggligt för oppositionen. Även om Socialdemokraterna tappar i jämförelse med vårens SCB-mätning.
Regeringspartierna får stöd av 41,8 procent i denna stora väljarundersökning. Oppositionsblocket av hela 49,1 procent, men det är långt kvar till det riktiga valet.
Inför valet för drygt två sedan var avståndet mellan de två blocken ännu större till S+Mp+V:s fördel. Så man bör vara försiktiga med prognoser in för trolig valutgång i september 2014
Alliansregeringen har sina problem, men trots opinionsmässiga motgångar håller moderaterna ställningarna någorlunda. Det är fördel att ha en statsminister. Trots alliansregeringens opinionsmässiga sammanbrott har Reinfeldt klarat sig hyggligt, men inte utan ett gradvis ihåligare förtroende.
För kristdemokrater, centerpartister och folkpartister är tillvaron desto dystrare.
Mot denna bakgrund kan vi förvänta oss att ju längre tiden går med dåliga opinionssiffror desto oroligare lär det bli i alliansen. Hoppet står till framtiden och att medborgarna ska inse att det är bra med sämre socialförsäkringar, sämre a-kassa och ökad arbetslöshet.
För att klara alla kostnadsökningar måste allt fler kommuner dra ner på skolan, på äldreomsorg och tekniskt förvaltning. Den enes bröd, den andres död. Något stöd från den regering som i grunden skapat den situation som gjort att allt fler arbetslösa står utan a-kassa lär inte kommunerna få.
Dra åt svångremmen är budskapet från finansminister Anders Borg (M) och regeringen, men vad händer när alla hålen i svångremmen redan är åtdragna?
Samtidigt har staterna minskat kontrollen över den finansiella sektorn. Nu efter en lång period av avregleringar och privatiseringar kan vi avläsa spåren av denna utveckling: De fattiga har blivit fler.
Orättvisor och ökade klyftor har blivit allianspolitikens tydligaste innehåll.
Samtidigt finns, utifrån dagens opinionsmätningar, inget av partierna i riksdagen som ensamt kan vinna det kommande valet.
Socialdemokraterna, som riksdagens största parti, har bara två gånger sedan det demokratiska genombrottet 1921 fått egen majoritet. Därför måste de två stora partierna till höger och vänster i riksdagen samarbeta med andra närstående partier för att nå regeringsmakten, men måste man därför låsa in sig i allianser?
Helt klart är att människor med sämre resurser har fått det allt svårare att hävda sig under högeralliansens regeringstid. Det är alltför många som ställts vid sidan.
Ungdomar, ensamstående mammor, invandrare och många av våra äldre har fått det sämre.
De fyra borgerliga partierna har just nu svårt att övertyga om sin fortsatta regeringsduglighet. Egentligen inte så förvånande. Just nu handlar det mycket om jobben och jobben och det är inte regeringens starka sida.
Fredrik Reinfeldt och hans koalition har en hel del att bevisa. Tills vidare får de förlita sig på Sverigedemokraternas ynnest, ett parti som i de flesta frågor, i alla fall hittills, röstat med Reinfeldt och hans moderatregering.
I vart fall artar sig valet 2014 till en riktig rysare. Dels beroende på att Socialdemokraterna så snabbt byggt upp ett nytt självförtroende med sitt nya ledargarnityr, dels på att högeralliansen inte klarar jobben för dem som står längst från arbetsmarknaden och att utanförskapet hos allt fler nyfattiga både unga och gamla växer.
Högeralliansens väg mot valet 2014 och en ny valseger blir knappas enkel. Orosmolnen tornar upp sig. För jobben, för ekonomin och den allt tydligare otryggheten i de eroderande välfärdssystemen.