Om det ändå inte vore valår
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Normalt ska inte en så liten befolkning kunna uppamma så många bäst-i-världen-människor. Kan medaljerna bero på att svenskarna aldrig är på jobbet och aldrig i skolan? Dom bara tränar. Åker skidor uppför och nerför, springer, hoppar, lyfter, curlar och spelar hockey. Dagen lång.
Låter det gnälligt? Ja, jag vet. Det beror på att det är valår. Om det inte vore för att det är valår, hade vi alla kunnat förenas i ett kollektivt tjoande och kramande. Röd och blå och grön. Moder Svea hade kunnat förvandlas till en jättestor Tant Gredelin.
Sveriges ekonomi är bländande. Företagen gör rekordvinster. Aktieägarna måste bära hjälm för att inte få hjärnskakning av allt guld som regnar över dem. Staten får också miljarder som den i sin tur kan dela ut till allmogen. Solen strålar, inflationen är osynlig, köpkraften i stigande för tionde året i följd och svenskarna bärgar OS-medaljer i aldrig tidigare skådad omfattning.
Underbart. Champagnekorkarna borde smälla i vart enda hörn, men nu är det valår och då måste vi hålla igen för annars kan det bli orättvist. Sittande regering kan dra fördel av att det går så himla bra för landet och det är inte schyst mot oppositionen. Därför, menar jag, måste vi vända på medaljerna och skåda dess baksida.
Riksbanken tycks även den ha insett att den har ett särskilt uppdrag ett år som detta och höjt räntan två gånger utan att det behövdes. I Japan skulle man ha sänkt. Nye Riksbankschefen säger att fullmäktige skådat två år framåt och sett någonting som kräver att räntan höjs nu. Ja ja. Riksbanksfullmäktige har tittat i stjärnorna förr och sett fel. De äro klena sibyllor.
Men om Riksbanken håller på att höja räntan och på det sättet fördyrar varor och tjänster kan inflationsmålet på två, tre procent äntligen uppnås och prognosen besannas. Men då tycker jag nog att Riksbanken ska få lämna ifrån sig räntevapnet och pyssla med någonting annat.
Den största insatsen för att kratta manegen åt oppositionen står socialdemokraterna för. Detta självuppoffrande parti. Från högkvarteret på Sveavägen 68 har bedrivits förtalskampanj och terror mot moderatledaren Fredrik Reinfeldt och hans familj. Via e-post. Så fantastiskt lysande går det väl ändå inte för socialdemokraterna att de har råd att bjuda på den sortens självmål. För att inte säga självmord.
Korkat. Det är också korkat av partistyrelsen att vara så snabb med förnekanden. "Härifrån har inga mejl skickats". Nähä. Varför inte börja med att säga: "Vi ska utreda det här noga".
Förtalskampanjer och smutskastning av det här slaget är farliga och kan leda till oanade konsekvenser, framhöll Fredrik Reinfeldt i en teveintervju. Så rätt så. Det var antagligen på det sättet vi förlorade en statsminister. Mordet på Olof Palme är fortfarande efter 20 år inte uppklarat.
Men trots sorger och bedrövelser och trots att det är valår kan vi väl förena oss i ett stilla, gemensamt glädjetjut. Yppiii! Sverige är fantastiskt!