Olofsson och taket
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var Göran Persson, med stöd av centerpartiet, som efter Bildt-regeringens ekonomiska misslyckande i början på 90-talet lade fast ett nytt regelverk för budgetarbetet. En modell med ett utgiftstak infördes, ett tak som gälla tre år framåt. Det är detta regelverk som gäller fortsatt i dag.
Det som skett sedan högeralliansen fick makten är att regeringen sänkt taket för statens utgifter. Alliansen förlitar sig ju på privata lösningar. Mona Sahlin och socialdemokraterna vill höja taket för att satsa mer på arbetslösa, sjuka och pensionärer. Samtidigt som man i sin skuggbudget visar att statsfinanserna inte urholkas. Plus och minus måste gå ihop. Att så sker i det socialdemokratiska alternativet har Maud Olofsson inte förstått, eller valt att bortse ifrån.
Både i regeringsställning och opposition har Mona Sahlin all rätt att sätta vilket utgiftstak hon vill bara hon får statsfinanserna i balans, eller helst med ett överskott.
Lägg därtill att LO sedan länge varit kritiskt mot utgiftstaket, framförallt att det läggs fast under en treårsperiod. Mycket kan hända under tre år som förändrar ett lands ekonomi. Samtidigt är det viktigt med budgetdisciplin, men också bra om det kunde bli en seriös debatt om budgetreglerna och inte pajkastning.
Under sin regeringsperiod fram till 2006 lyckades den socialdemokratiska regeringen hålla sig inom det uppsatta utgiftstaket. Detta trots ständig kritik om risken för motsatsen från den borgerliga oppositionen. Utifrån detta blir det svårt för oppositionen att formulera en trovärdig kritik mot att socialdemokraterna i opposition skulle dumpa utgiftstaket. Mona Sahlin tänker inte dribbla med statsfinanserna, men hon vill satsa på rättvisa och välfärd.
Den politik med kraftigt sänkta skatter som högeralliansen står för syftar dels till att åstadkomma ett systemskifte, dels till att berika dem i vårt samhälle som redan har det bra. Låginkomsttagare har mycket litet att hämta när den borgerliga skattepolitiken slår ut i full blom. I alliansens värld har sänkta skatter blivit ett mantra och något av ett självändamål. Allt blir bättre om skatterna sänks. Helt utan känsla eller förståelse för att skattepolitiken är det fundament som krävs för att vi ska kunna upprätthålla en trygg välfärd för alla. Skatter som är rättvisa och och ger rättvisa har medborgarnas stöd.
Det något som den borgerliga alliansen gärna glömmer sin iver att genomföra sitt systemskifte. Välfärdspolitiken har ett grundmurat förtroende hos svenska folket.
När det gäller satsningar på vård, omsorg och skola är samstämmigheten stor inom breda grupper i det svenska samhället; ytterligare resurser måste till för att kvalitet och rättvisa ska kunna bibehållas. Inte stora skattesänkningar. Detta utesluter självfallet inte omfördelningar inom skattesystemet.
Samtidigt är det viktigt att budgetreglerna respekteras. Utgifterna får inte skena iväg. Om så sker är det välfärdspolitiken som drabbas först.