Öka pressen på Eritrea
FÄNGSLAD. 2735 dagar har den svenske medborgaren och journalisten Dawit Isaak varit fängslad i Eritrea utan att svenska myndigheter lyckats få honom fri. Hans öde har fått allt fler att engagera sig.
Den tysta diplomatin tycks inte fungera när det gäller att få den svenska journalisten Dawit Isaak fri. Det är hög tid att utrikesminister Carl Bildt tar tydliga initiativ för att Dawit återförenas med sin familj i Sverige.
Foto: KALLE AHLSÉN
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Trots sitt svenska medborgarskap har svenska myndigheter haft svårt att träffa honom där han befinner sig inspärrad, vilket endera tyder på dåligt engagemang, eller på att UD hoppas att den tysta diplomatin ska ge resultat. Men inget tycks hända. Allt medan åren och dagarna går. En besvärande omständighet i sammanhanget att den svenske ambassadör som är ackrediterad till Eritrea har sin stationering i Stockholm. Det blir därmed inte alltför täta resor till Asmara.
Ytterligare besvärande är att utrikesminister Carl Bildt tycks nonchalera det övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker mot en svensk medborgare i Eritrea. Det vore kanske mera fart om samma sak drabbat en känd journalist vid någon av våras stora tidningar eller tv-kanaler.
Utrikesminister Carl Bildt (M) vill tydligen inte engagera sig personligt i en svensk medborgares utsatta situation, därtill en medborgare som efter åren i fängelse har en vacklande hälsa.
Det finns all anledning att känna oro för Dawit Isaaks framtida öde. Eritrea har utvecklats till en totalitär stat, där mänskliga rättigheter inte längre tycks existera för andra än dem som står upp för regimen.
EU ger ett årligt bistånd till Eritrea. För att sätta ytterligare press på regimen i Asmara måste detta bistånd omprövas. Utan en demokratisk utveckling, inget bistånd. Det finns knappast anledning för EU att ekonomiskt stödja en regim som är odemokratisk och som undertrycker mänskliga rättigheter. Den eritrianskt regimens vilja att samarbeta med svenska myndigheter eller med något annat EU-land i fallet Isaak tycks inte existera.
I vårt land har Dawit Isaaks öde blivit en symbol för förtrycket och godtycket i Eritrea. Det enda sättet att påverka är att hela tiden hålla frågan om Isaak öppen, att skapa opinion och påverka. Samtidigt krävs att regeringen och inte minst utrikesförvaltningen och utrikesminister Carl Bildt engagerar sig, ett engagemang som hittills varit förstrött. Det är hög tid för att på allvar kräva att Isaak får återvända till sin familj i Sverige. Då krävs tuffare påtryckningar än tyst diplomati.
Befrielserörelsen i Eritrea lyckades i kampen för en oberoende stat, men när befrielsekriget var slut har den väpnade rörelsen haft svårt att anpassa sig till ett
civilt styre. Den politiska viljan att lämna över makten till en civil och demokratisk ledning har saknats. Istället har förtrycket mot oliktänkande ökat. Eritrea är i dag ett land där all politisk opposition tystats. Oppositionen befinner sig i exil.
Dawit Isaak har dubbelt medborgarskap, och de eritrianskt myndigheterna godkänner inte hans svenska och menar att han endast är eritriansk medborgare. Svenska myndigheter har förgäves försökt få möjlighet att träffa Dawit Isaak. Hittills utan resultat. Eritreas ambassad i Stockholm erkänner för sin del inte ens att det finns någon svensk medborgare fängslad i landet. Inte ens detta förhållande har svenska UD kunnat förändra. Regimen i Asmara bryter mot internationell lag när man inte godkänner Dawit Isaaks svenska medborgarskap och här måste Sverige och svenska UD ta i med större kraft än hittills.
Kravet måste vara Dawit Isaaks omedelbara frisläppande. Carl Bildt måste agera.