LIVSMEDELSINDUSTRIN Eskil Erlandsson (C), som skötte jordbrukspolitiken i alliansregeringen 2006-2014, hade många goda föresatser.
Bland annat tog han initiativ till satsningen ”Matlandet Sverige”. Målet var att lyfta svensk livsmedelsproduktion och skapa nya jobb på landsbygden.
Men resultatet var inte upplyftande. Antalet anställda i livsmedelsindustrin har minskat under hela 2000-talet
År 2000 var 54061 anställda inom livsmedelindustrin. År 2012 hade antalet minskat 45684 anställda.
Nästan 10000 jobb har försvunnit.
Nu gör emellertid nye landsbygdsministern Sven-Erik Bucht (S) ett nytt försök att stärka livsmedelssektorn. Han väljer dock ett annat angreppssätt än sin företrädare.
Den glättiga kampanjen ”Matlandet Sverige” har lags till handlingarna. I stället ska regeringen formulera en bred livsmedelsstrategi.
Den ska tas fram i dialog med alla aktörer i livsmedelskedjan från jord till bord – det vill säga både producenter, handel och konsumenter.
Siktet är inställt på att livsmedelsstrategin ska vara klar redan våren 2016.
Det finns att göra för Bucht och hans regeringskamrater. Stat, kommuner och landsting kan – till exempel – göra betydligt mer än i dag för att stödja svensk livsmedelsproduktion.
Det offentliga Sverige köper in livsmedel för ungefär 10 miljarder kronor varje år. Det serveras cirka tre miljoner måltider varje dag inom vård, skola och omsorg.
Vi måste ställa oss frågan hur vi kan använda denna enorma offentliga upphandling för att gynna svenskt näringsliv.
Konkurrenslagstiftning och EU-regler gör att den offentliga sektorn inte kan gynna inköp av svenska livsmedel före andra.
Men Sverige kan ställa krav på att maten som serveras i skolbespisningar, på äldreboenden och sjukhus omfattas av höga kvalitetskrav.
Till exempel är det ett både rimligt och högst befogat krav att barn, sjuka och äldre serveras offentlig mat från leverantörer som förhåller sig till den svenska djurskyddslagstiftningen.
Det blir ju fullkomligt absurt om Sverige först ställer stenhårda krav på att vi ska ha glada grisar och högklassigt djurskydd i Sverige, men sedan väljer svenska kommuner att köpa billigare mat från länder med svagare djurskydd.
Snacka om att skjuta sig i foten och slå undan benen för bönderna i vårt eget land!
LRF har länge påpekat att inget hindrar den offentliga sektorn från att ställa krav på kvalitet – till exempel att de varor och tjänster som köps ska uppfylla svenska miljö- och djuromsorgsregler. Men inget har skett.
Nu tycks emellertid regeringen både lyssna och ta intryck. I en gemensam debattartikel i Dagens Nyheter 28 juni skrev civilminister Ardalan Shekarabi (S) och LRF-basen Helena Jonsson att de vill säkerställa att krav motsvarande minst svensk djurskyddsnivå ska gälla vid all offentlig upphandling.
Det är hoppingivande. Offentlig upphandling kan föregå med gott exempel och visa vägen för livsmedelspolitiken.
Barnen i skolan, gamla och sjuka människor ska serveras god, kvalitativ och hållbar mat som är producerad på ett schysst sätt.