Odells bolagsrea dränerar statskassan
REALISATION. Vinnarna är många när biträdande finansminister Mats Odell, kd, rear ut de statliga bolagen. Riskkapitalister, fonder och advokatbyråer vädrar guldläge. Förlorare är svenska staten och svenska folket. Miljardutdelningar till allmänna välfärden sopas bort. Vad som händer med bolagens huvudkontor och sysselsättningen är högst osäkert.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Exakt vilket öde som väntar övriga Vattenfall, LKAB och Svea Skog är oklart. Buden har varit och är många. Näringsminister Maud Olofsson är pigg på att släppa in nya ägare. Något som inte skulle strida mot fyrpartiöverenskommelsen. Där står att staten ska vara huvudägare, vilket innebär att 49 procent av bolagen kan säljas.
Utförsäljningen kommer säkert att bli en bra affär för köparna - fonder och riskkapitalbolag, framför allt utländska räknar och gnuggar händerna - och för aktieägarna. För staten och svenska folket gemensamt blir det en förlustaffär, visar olika undersökningar som gjorts.
De statliga bolagen är välskötta, ger god avkastning, har fet kassa och visar en mycket god värdeutveckling. Regeringens mål är att sälja ut bolag för 150 miljarder kronor under mandatperiodens första tre år. Pengarna sägs ska användas till att betala av på statsskulden.
Att betala av på statsskulden kan förefalla sunt, men beräkningar visar att det är en usel affär. Räntan på statsskulden är en långt mindre utgift än vad bolagen ger i utdelning. Räntevinsten beräknas till 5,25 miljarder kronor per år. Ställ det mot årets utdelningar från de sex bolagen på 16,6 miljarder kronor, och räknemaskinen visar på minus 11,35 miljarder kronor i statskassan. Är det begåvat?
Regeringen Reinfeldt har inte kunnat avge en enda vettig förklaring till sin privatiseringsiver. Bara en blint ideologisk förklaring; staten ska
inte äga bolag. Men staten och svenska folket har sannerligen inte farit illa av att äga bolag. Under de senaste tio åren har staten fått in 180 miljarder kronor genom sitt bolagsägande. I år beräknas den totala utdelningen till 36,3 miljarder kronor.
Sverige är inte det enda demokratiskt styrda landet med statligt ägda bolag, men det är inte alla länder som har lika välskötta bolag. OECD har uppmärksammat den svenska modellen och framhåller den som ett mönster för andra länder med statligt ägda företag.
De statliga bolagen är inte bara ekonomiskt välskötta. De utmärker sig också genom att 42 procent av styrelseledamöterna är kvinnor och att målet under s-regeringens tid var att den könsfördelningen också skulle uppnås i ledningsgrupperna. S-regeringen satte också tak för hur stora avgångsvederlagen skulle få bli och rörliga lönedelar, de kritiserade bonusarna, förbjöds. Näringsminister Maud Olofsson tänker återinföra dem.
Industrimannen och dåvarande vice ordföranden i Telia Sonera, Carl Bennet, var emot utförsäljningen av bolaget. "Vi måste behålla huvudägandet på områden där vi är världsledande och det är vi på telekom", säger han i en intervju i Dagens Industri. Bennet var påtänkt som ordförande i bolaget. Istället sparkades han ut av Maud Olofsson.
Vad som händer med bolagen som säljs ut, de anställda och andra berörda företag, underleverantörer, är det ingen som vet. Bennet pekar på Pharmacia som varnande exempel. Bolaget såldes, hamnade i händerna på läkemedelsjätten Pfizer och styckades upp i smådelar.
Fredrik Reinfeldt säger att hänsyn ska tas till effekten på sysselsättningen. Något förste säljaren Mats Odell aldrig hört talas om. Hans uppdrag är glasklart; sälj till högstbjudande.
Förre näringsministern Thomas Östros, numera vice ordförande i näringsutskottet, kräver att regeringen drar tillbaka förslaget om utförsäljning. Om inte kräver han att regeringen lägger fram principerna för utförsäljningen och ekonomiska konsekvensanalyser.
Det är absolut det minsta svenska folkets förtroendevalda riksdagsledamöter kan begära, innan de trycker på knappen.