Nu ska självfallet inte dras alltför stora växlar på resultatet i Iowa. Trots allt deltog bara omkring 15 procent av väljarna i nomineringsvalet.
Däremot finns det anledning att framhålla att Iowa är en vit, konservativ, delstat i mellanvästern med drygt 3 miljoner invånare. Av dessa är 95 procent vita. Mot den bakgrunden känns Obamas övertygande seger som än mer sensationell. Som färgad har oddsen varit halvhyggliga för att han skulle kunna bli demokraternas presidentkandidat. Efter Iowa finns alla möjligheter.
Noterbart är dessutom att han fick fler kvinnoröster än Hillary Clinton som även hon försöker välta ett politiskt USA-tabu, nämligen att ingen kvinna, liksom ingen färgad, i närtid skulle kunna väljas till president.
Nomineringsvalet i Iowa och det snabbt påföljande första "riktiga" primärvalet i delstaten New Hampshire redan på tisdag den 8 januari brukar vara vattendelare för hur den långa valrörelsen fram till det egentliga presidentvalet i november kommer att utvecklas.
Redan är spekulationerna igång vad gäller vad en andra eller tredjeplats i Iowa innebär. Detta för såväl demokrater som republikaner. Om Obamas förstaplats i det demokratiska nomineringen delvis kan upplevas som överraskande är republikanen Mike Huckabees framfart minst sagt remarkabel. Baptistpastorn från Arkansas, före detta guvernör, var helt otippad och ett oskrivet blad för bara någon månad sedan.
Som bakgrund bör man då ha att Iowa är en starkt religiös delstat, där den kristna fundamentalismen har en stark ställning. För den vita kristna majoriteten i Iowa var därför Huckabee ett klart bättre namn än utmanaren mormonen Mitt Romney. som senast var guvernör i liberala Massachusetts, men kanske mest känd som OS-general i samband med vinterolympiaden i Salt Lake City för några år sedan.
Många av de republikanska presidentkandidaterna valde dessutom att avstå från att kandidera i Iowa. Bland dessa förre New York- borgmästaren Rudy Giuliani, som hittills legat i topp i de nationella opinionsmätningarna om vem som de republikanska väljarna vill se som sin presidentkandidat i höst.
Primärvalet i New Hampshire artar sig därför till en riktig rysare. För Obama gäller det att hålla greppet. För Hillery Clinton att bevisa att hon fortfarande är ett namn att räkna med. På den republikanska sidan blir det spännande att se hur Mike Huckebee kan hävda sig i det, i motsats till konservativa Iowa, liberala New Hampshire.
Då ska man också veta att ingen republikan hittills har utsetts till presidentkandidat utan att vinna antingen Iowa, New Hampshire eller South Carolina. För demokraterna gäller samma hårda fakta. Vid förra presidentvalet vann John Kerry både Iowa och New Hampshire, därefter avträdde alla viktiga motkandidater. Nu räckte inte Kerrys ansträngningar till valseger. George W Bush vann valet 2004 och det ganska enkelt.
I år står allt öppet med stark fördel för den som blir demokraternas presidentkandidat, men vägen fram till den slutgiltiga nomineringen är lång. Det är först i augusti demokraterna håller sitt konvent, då partiets presidentkandidat formellt utses. Just nu är det mycket som talar för Barack Obama.